SATIR. “Att gå segrande ur kampen sitter i benmärgen. Komma först i loppet lyfter självkänslan. Ägarna är måljury. De gestikulerar och vinkar glatt när chefen springer i mål med fem miljarder i säcken,” skriver Iodine Jupiter, som idag belyser managementkulturen.
Gud är målinriktad. Chefen är gudomlig. En riktig tävlingsjunky. Alltid steget före dem som ligger efter. Företagsvimpeln på topp. Kostym och slips, eller kortbyxa och keps. Idag är inget givet, men kostym är fortfarande uniformen som gäller. För både Gud och Chefen.
Tveklöst vill chefen komma först i mål med den stora säcken pengar. Hade det varit jul kunde han haft tomtedräkt och skägg, men nu är det årstämma. En riktig vinnarskalle är jag, tänker han. Ambition och motivation från föräldrar och de i sin tur från förfäders föräldrar. Programmeringen förs vidare.
Bästa betyg redan som bäbis, dras runt i guldvagn av en mamma i Bromma som visar upp sin grandiosa avkomma. Som fyraåring kunde han bolla med aktier och placera dem säkert. Han kunde läsa, räkna och tala fem språk flytande redan i förskoleåldern. En riktig guldbäbis som läste filosofer och höll politiska tal. Omtycket av alla. En vinnare.
Med en högre växel tar han sig in på Handelshögskolan, seglar ut med toppbetyg på en större jolle. Sociala kontakter från vilda fester med lätta brudar och politiker. Han har lärt sig hur man tänker för att vinna. En vinnarskalle är jag, tänker han.
Att gå segrande ur kampen sitter i benmärgen. Komma först i loppet lyfter självkänslan. Ägarna är måljury. De gestikulerar och vinkar glatt när chefen springer i mål med fem miljarder i säcken. Företagets kvartalsrapport i erigerat tillstånd.
”Bonus, bonus, bonus!” skanderar styrelsen i tårar efter vinstrusningen. Vi vill ha fler som honom. Avgångsvederlag 40 miljoner. Han har gjort så mycket för oss. Nästa chef måste göra mer. Man får aldrig bli nöjd.
Dyrare resor, sexigare hus, snyggare partners. Och adelstitlar som grädde på moset för de investeringar vi gjort i landet. Den nya regeringen har mycket att ordna. Hur skulle Sverige se ut utan oss, ropar ägarna: Arbetslöshet, sockervadd, fetma!
En chef gillar kampen. Att bli kritiserad är populärt, feedback från personalen premieras. Då vet han att den anställde tänker. Med egna idéer får arbetaren behålla jobbet tills han får sparken för att han tänker. Uppkäftig personal gör det legitimt att göra hårda nedskärningar, kicka folk från alla håll och kanter, höger och vänster, upp och ner, rakt ut på gatan. Rena vilda västern.
Det finns goda skäl att med företagspolis slå ned upproret. Ta in anställa på kontoret och låta dem förhandla om lönesänkning avklädda. En minimilön till bananer att leva på har EU godkänt. Om oppositionen växer sig för stark måste chefen plocka fram sin inneboende fascist och verkställa styrelsens order. Det positiva resultatet får inte störas.
Kampen om vinsten är som en fotbollsmatch. Ett lag drar ifrån, domaren blåser straff. Vinsten till det andra laget. En buckla att lyfta mot skyn, en kvartalsrapport att lyfta för egot.
Gapa stort, här kommer VINSTEN.
iodine.jupiter@opulens.se
