SATIR. Idag kommer Iodine Jupiter med ett riktigt scoop. Han har uppdagat en illegal klubb under den lokala maktens centrum. “Tjänstemännen har ingen aning om vad som försiggår här nattetid. Om de bara visste att de utstötta och arkiverade roar sig på kommunens egendom,” skriver han.
En hemlig illegal klubb finns belägen under Lidingö stadshus i Stockholm. Politikerna vet inget om den, inte personalen som jobbar där heller. När huset stänger för kvällen och alla gått hem öppnar stället. Efter kl 24 på fredagsnätter finns inga kommunanställda kvar i huset. Tomt och ödsligt gnistrar den metallklädda byggnaden.
Korridorer med kaffemaskiner och arkiv ligger övergivna. Klaustrofobiska utrymmen dit inte ens småmänniskor kan ta sig leder till andra dolda rum. Ibland får dvärgar krypa in efter dokument i dessa prång. De kommer tillbaka med akterna i munnen, avlägger rapport till tjänstemännen som skickliga hundar. ”Det är hyggligt betalt”, säger en vän som jobbat med detta.
Eftersom klubben ligger i källardelen av huset och inga ljud tränger upp till människorna är risken liten att klubben ska upptäckas. En vakt som tycks vara både blind och döv stapplar emellanåt i korridorerna däruppe.
De dödas bar är den del av klubben där många trivs bäst. Här träffas obskyra karaktärer från Lidingö stad med omnejd. Baren nyttjas av dem som inte betalt skatt, plockar tomburkar och lever på låga pensioner. Gästerna, mest återuppståndna från de döda, är glada när de upptäcker att allt fortsätter som förr. Kommunhusledningen ska aldrig få veta att människor festar här, bleka, utmärglade och med jordiga kläder.
Tjänstemännen har ingen aning om vad som försiggår här nattetid. Om de bara visste att de utstötta och arkiverade roar sig på kommunens egendom. Om de dödas festande skulle avslöjas skulle det få allvarliga påföljder ‒ beivras enligt lag. Att vara död i ett kommunhus är inte tillåtet. Inte någon annanstans heller.
En skandal skulle rendera kommunledningen sparken. Men först skulle en utredning tillsättas om varför ingen visste något om vad som tilldragit sig i källarutrymmena. Efter utredningen skulle utredningen utredas. Att vara kvar vid makten så länge som möjligt är en sport för ämbetsmännen. Fördröjning av fakta tills folk glömmer. Ingenting olämpligt, ingen ansvarig får komma i ljuset. Ingen får utsättas för granskning.
Som straff skulle de festande deporteras till sina gravplatser och låsas in. Tjänstemän skulle ”försvinna” om de känt till och visat sig ha varit i baren. Rykten skulle uppstå om att någon visste något. Om en byråkrat i kostym och slips skulle komma till klubben skulle han tas som gisslan av de döda för att inte avslöja hemligheten. Han skulle förvaras i en skrubb, få mat, sköta sin hygien bortom insyn från andra anställda. Han skulle aldrig mer få komma ut. Han skulle höra det monotona festandet bakom betongväggen, instängd bakom bunkerlika järndörrar till källarvalvet. År efter år, decennium efter decennium. Efter en lång tids fångenskap skulle han assimileras och bli en av gästerna på De dödas bar.
Han skulle inte ha en chans att ta sig tillbaka. Han skulle vara en av de saknade i arkiven; ett dokument småmänniskorna dragit fram med munnen ur gömda skrymslen.
iodine.jupiter@opulens.se
