LJUDEXPERIMENT. “Ett helt spektrum av känslor verbaliseras i en ljudväv som varieras från det glesa till det kompakt förtätade”, skriver Clemens Altgård.
För tio år sedan satsade Teatr Weimar i Malmö på att testa en webbscen för hörspel. Initiativet fick namnet Radiowy. Det skedde vid en tidpunkt då den dåvarande chefen för Radioteatern valt att prioritera andra saker än experimentella hörspel. Teatr Weimar tog på sig uppgiften att skapa en plattform för ny dramatik och ett utforskande av kombinationen hörspel och ljudkonst. Även om Radiowy så småningom lades ner så ska dess betydelse inte underskattas. Teatr Weimar har oförtrutet arbetat vidare i en anda som syftat till förnyelse av dramatik och scenkonst och det är ingen överdrift om jag säger att verksamheten fått betydelse för hela Teatersverige.
Genom att arrangera scenkonstfestivalen Transistor på våren förra året sattes åter hörspelet i centrum och nu medverkade Sveriges radio genom att festivalen inleddes med Radioteaterns dramatisering av Athena Farrokhzads bok Vitsvit. Det var fascinerande att sitta i en andäktigt lyssnande publik i en fullsatt salong och dela upplevelsen av ett hörspel, helt utan några visuella tillägg. Jag skulle få en rad sådana upplevelser under Transistorfestivalen som sedan dessutom återkom till hösten med ett lika ambitiöst program.
I år har man arrangerat en tredje Transistorfestival i Malmö, nu med målsättningen att undersöka vad rum för teater kan vara. Det har inneburit en blandning av allt från film och livesända föreställningar till ljudverk.
Nu finns en möjlighet för alla, som av olika skäl inte kunnat ta del av Transistor, att lyssna på ett urval av verken. Som ett slags utlöpare från festivalen lanseras nu Transistor Sound – Ljudäventyr för lyssnande, en webbsajt http://transistorsound.se/ där det kontinuerligt kommer att läggas ut poddar med hörspel av olika slag.
Bland annat går det att ta del av en av de mest intensiva ljudupplevelserna från första Transistorfestivalen. Det rör sig om Episoder, Carina Ehrenholms röstgestaltning av en Jörgen Dahlqvist-text till musik som författaren skapat tillsammans med Kent Olofsson. Det är ett verk som berättar om existentiell utsatthet i dagens svenska samhälle. Rösten pendlar mellan olika känslolägen. Den kan ge uttryck för kärlek och värme men också bitterhet och hat. Ett helt spektrum av känslor verbaliseras i en ljudväv som varieras från det glesa till det kompakt förtätade. Musiken består både av skira harmonier och hårda syntmattor. Till det läggs några passager som bärs av rocksång. Första gången jag hörde det här ljudexperimentet associerade jag till dubmusikens estetik med effekter och upprepningar. Då upplevde jag också Episoder som i längsta laget, men nu är verket uppdelat i flera delar och kommer på det viset, enligt min åsikt, bättre till sin rätt.
Jag kan också rekommendera Indy 500 / Seklernas udde av Teatr Weimar, som är ett mycket intensivt ljudverk. Det tar sin utgångspunkt i den italienska futurismen och dess glorifiering av hastigheten. Delar av de gamla futuristernas tankegods har ju faktiskt överlevt, om än i starkt modifierad form. Framför allt tänker jag på förhärligandet av hastigheten och tekniken. I såväl popkonst som technomusik och språkmaterialistisk poesi finns det trådar som leder bakåt i tiden till futuristerna. Den amerikanska biltävlingen Indy 500 hölls första gången 1911 alltså ett par år efter futuristernas manifest. Men i hörspelet gestaltas futuristernas framtid vilket är lika med vår nutid. Det är en amerikansk dröm som löper amok i hastighetens namn. Företagsnamn svischar förbi lika snabbt som motorljuden. Vid upprepade tillfällen förkunnas att hastigheten och konsumtionen är allt som betyder något.
För mig går associationerna till Paul Virilios bok Försvinnandets estetik. Virilio målar upp en apokalyptisk bild av en framtid där hastigheten blivit så hög att allt, paradoxalt nog stannar upp. Ett liknande slut ligger väntar i Indy 500 / Seklernas udde.
Detta och en rad andra intressanta ljudverk går alltså att ta del av på webbsajten Transistor Sound där fler verk kommer att adderas efter hand. Och i höst är en fjärde Transistorfestival att vänta. Det ser jag redan fram emot.
clemens.altgard@opulens.se
