DIKTER. Idag presenterar vi Malin Inger som medverkar i Prosa & Poesi med ett utdrag ur debutdiktsamlingen Andetag.
I lyriksamlingen Andetag möter vi patienter, anhöriga och personal på en långvårdsavdelning där döden och livet ständigt är närvarande. Vi får följa hur patienter lämnar livet bakom sig men också de glädjande, ibland rent av humoristiska, ögonblick som ändå finns i skuggan av döden. Merparten av dikterna skildrar skeendet ur det professionella perspektivet men lyriksamlingen avslutas med några dikter där det professionella jaget plötsligt befinner sig i den anhöriges situation. Andetag är tänkt att ge läsaren tröst och en känsla av igenkänning, allt skildrat med både en tår och en glimt i ögat.
Här presenterar vi ett utdrag ur Andetag.
CAROLINA THELIN
Sal 11:1
Skymningsljuset letar sig in genom fönstret.
Dina andetag är nästan osynliga.
En sista utandning
Ett sista leende på dina läppar
Allt är tyst och stilla
Jag öppnar fönstret
Och släpper ut själen
Sal 7:2
Din kropp är så sliten
Som om alla ingående delar har passerat sitt bäst-före-datum
Fingrarna klarar inte att greppa muggen till morgonkaffet
Fötterna håller knappt att gå på
Minsta rörelse gör att du grinar illa
När du andas på mig
Inser jag var
grannsalens försvunna Chanel no 5
tagit vägen
I sjukhuskorridoren
Strax före fyra på morgonen
Kommer fyra välklädda damer
ut i korridoren
Påpälsade i kappor
handväskor och hatt
Ni ska ta tåget
Till Skövde eller möjligen Alvesta.
Hälsa på någons bror
Vid morgonkaffet är
bror och tåg
som bortblåsta ur minnet
Sal 1:1
Nu sitter du och väntar
Patientskjortan är bytt
Mot rutig kjol och höghalsad polo
Handväskan i ett hårt grepp
En aning rött läppstift på läpparna
Taxin är på väg.
Sal 7:4
Det är inte långt kvar
Ändå kan dina olika familjer
Inte säga farväl i lugn och ro
Utan ryker ihop från varsin sida av sängen
Som om de inte ens märkt att du är där
Medan de bråkar
Smyger du tyst och försynt
Över gränsen
Sal 3:1
“Vi har varit gifta i över sextio år”
Du vrider på dina smala slitna ringar
Alldeles för stora på dina knotiga fingrar
“Jag har så svårt att sova utan honom.”
Sal 4:4
Du är klar och orienterad
Du heter Märta och att du brutit din högra höft
Vet att du är på sjukhus och ska vara här tills det läkt
Sedan frågar du
Om de dansande barnen i hörnet brukar leka här
Sal 1
Varje stund går i repris
Var är jag
Vem är jag
Vilka är ni
Var är jag
Vem är jag
Vilka är ni
Sal 12
Jag vet hur viktigt det var för dig
att se välvårdad ut i livet.
Vällagda lockar,
pudrade kinder
mörkrosa läppstift
Pärlor i öronen
Så jag kammar ditt hår
Rättar till klänningskragen
Ser till att du ser prydlig ut
Stoppar om dig
en sista gång
innan jag säger adjö
och släpper in din familj
Dagrummet
Rummet fylls av kaffedoft,
Skramlet från koppar och kakfat
Dragspel, kaffe på bit, syltkakor
En påtår
håller verkligheten borta
Korridoren
Ett vingligt steg
En liten paus.
Ett vingligt steg
Du pratar om att komma hem
till katten och maken
om en vecka eller två.
Jag vet snart allt om katten,
vad den heter,
hur den ser ut,
vad den tycker om.
Det slår mig plötsligt
att jag inte vet något alls
om din man.
På väg
Sorgen har gjort henne fysiskt mindre
Som en vissnad blomma
I handen har hon din väska
packad med dina tillhörigheter.
Varje steg är tungt
långsamt.
Nästa station
Ensamheten.
Därpå
Evigheten.
info@opulens.se
