Kyrkan öppnar för BDSM

Krönikor.
Collage: C Altgård / Opulens.

SATIR. Med anledning av Kristi himmelsfärdsdag gör Iodine Jupiter en tillbakablick på påskfirandet. Men han funderar också över hur det här med makt och underkastelse hänger ihop med religionen.

 

Med tillbakablickar på en kristen storhelg kan jag konstatera. Med lammet hedrat genom offer är påsken vår sexigaste högtid. Det kannibalisiska inslaget bland de kristna sakramenten är genomtänkt. Piskan och läderbögarna är idag del av den etablerade kulturen. Traditionellt sett önskar man Glad påsk efter uppståndelsen men numera utropas det gladeligen när Guds son spikas fast på korset.

Att man säger det vid uppståndelsen är förståeligt, men vid påskhelgens inledning är det väl mest hardcore för de riktigt hängivna utövarna av BDSM? (Bondage, disciplin, dominans och underkastelse på svenska). Makt och SMÄRTA med sexuellt syfte är en kyrklig angelägenhet under påsken.

Jag vill drista mig till att påstå att kyrkan gjort BDSM till en folkrörelse ‒ en väsentlig och avgörande del av folksjälen. Jesus är inte längre ensam om utlevelsen av förträngda begär.

Det är naturligt att ta emot straffet och befrielsen. Att göra det käckt och glatt på kyrkans vis kan beskrivas som rart. Glad påsk!

Språk och SADOMASOCHISM hänger ihop. Att kristna önskar glad påsk är problematiskt.  Folk som använder ”Jag tänker att …” i alla möjliga- och omöjliga sammanhang fråntar språket och subjektet all kraft. Aktiva verb som t ex påstår, hävdar, tycker och anser förmedlar riktning, vilja och energi i motsats till uttrycket ”tänker.” I en demokrati med PK som dygd blir ”tänker jag” ett skydd mot att stå för nåt över huvud taget. Passivitet är underkastelsens signum.

Kyrkans Glad påsk kortsluter allvaret i en utlevelseform för sadomasochister. Uttrycket föringar också stundens avgrundslika njutning för frälsaren själv.

En BDSM-situation som involverar bestämdhet måste ha ett språk med kraft och pondus. En dominant man kan aldrig bli trovärdig med fel dialekt eller fel språkbruk. ”Hej, jag är dominant man från Karlstad”, kan låta löjligt med lokal dialekt.  Andemeningen måste uttryckas i en uppfordrande bestämd ton om han ska tas på allvar.  Tal från Värmland, gnällbältet i Sörmland, med Norrköping i spetsen, duger inte. Trovärdigheten går förlorad även med göteborgska. Jargongen upplevs tokkäck och mysig. Jomenvisst, hasplar norrlänningen ur sig på sitt glesbygdsmentala vis. De här dialekterna är ett handikapp då det krävs AUKTORITET. Det finns falsk statistik som bekräftar detta.

Rikssvenska är en förutsättning vid sexuell MAKTUTÖVNING. Utövaren ska vara solitär, medveten om ordvalörer. Språket, med en grad av nyanserat tilltal, höjer upplevelsen av sadomasochism.  ”Hård pisk, Jesus”, blir bara förmildrande tramsigt med ”Glad påsk.”

Således representerar formuleringen “tänker jag”, feghet, osäkerhet, att gömma sig, inte ta ställning, att inte sticka ut. Det får aldrig användas av en dominant karaktär.  De som fortfarande använder uttrycket bör få munnen igentejpad och en papperskorg över huvudet.

Den kristna tron erbjuder således befrielse genom underkastelse och dominans. Inte bara under påsken.

IODINE JUPITER
info@opulens.se

 

 

 

 

iodine Jupiter är skriftställare med tematiska verk inom dramatik, musik och litteratur. En satirisk ton är ofta vapnet som riktas mot vår tids idioti. Bakom titlar som Dom dödas pornografi och Obscen sanning ryms både skönhet och civilisationskritik. En senare publikation i denna anda är En tjänstemans meditationer.

Det senaste från Krönikor

0 0kr