VINYL. Den här fredagen, när Europa skakas av coronavirusets framfart, plockar Jesper Nordström fram en österrikisk platta ur samlingen. Det rör sig om plojbandet DÖF som inte ska förväxlas med DAF.
Som germanofil måste jag erkänna att det finns ett fält som tyskarna är usla på, nämligen humor. De verkar helt ha hoppat över den aspekten av livet. Nu är ju DÖF inte från Tyskland utan från Österrike men jag vill hävda att de ändå tillhör samma kultursfär.
DAF är ett ganska hårt och coolt synthband från Düsseldorf, och DÖF valde sitt namn som en parodi, i stället för Deutsch Amerikanische Freundschaft ville de tydligen heta Deutsch-Österreichisches Feingefühl (Tysk-österrikisk känslighet). Roligt? Ja, kanske om man gillar pappavitsar och Göteborgshumor. Här är ett smakprov på deras musik.
Det är ett märkligt album som egentligen bara innehåller ett par låtar med verklig hitpotential och i vissa internetforum beskrivs den som ”non-music, comedy, novelty”. Det där ordet novelty är svåröversatt men i musiksammanhang är det väl synonymt med ploj.
Nu blir det dock extra insnöat för det här plojjiga nördbandet har nog inspirerat gruppen Nerf Herder som skrev temat till tv-serien Buffy the vampire slayer och trots att de försäkrade att de inte rippat en massa från den här plattan övertygar de inte mig, speciellt med tanke på att de också anammat en ganska tramsnördig grabbighet.
Vi vet alla att inspirationens vägar äro outgrundliga, men från österrikisk tramssynth till amerikansk vampyraction måste jag erkänna att hoppet är tämligen långt.
Stöd Opulens - Prenumerera!
De flesta i den här tillfälliga konstellationen gick vidare till en mer sansad mainstream pop och rock, men blev då också mer av en nationell angelägenhet utan internationell genomslagskraft. Begreppet austropop har sin trogna skara, men för mig framstår det mer som ett marginellt sorglustigt fenomen.
Jag kan bara återknyta till vad jag antydde från början och det är att tyskar och österrikare inte levererar när det gäller lättsam kultur. Det är som de bara klarar det yppersta, mest allvarligt pretentiöst syftande och det är berömvärt och gott.