LITTERATUR. Inför internationella kvinnodagen på söndag den 8 mars minns Jesper Nordström en svensk feministisk klassiker, Ulla Isakssons korta, täta och kärva novell Fru Seger skall vara en ängel.
I 70-talets feministiska litteratur i Sverige lyste nog Kerstin Thorwall med sin Det mest förbjudna starkast av alla. Rätten att bejaka, vara egoistisk och att bete sig som ”kulturmän” alltid gjort blev en nagel i ögat på ett etablissemang som fortfarande andades präktighet, mödravård och sex till åtta skivor bröd om dagen.
Då fanns det ett samhällsparadigm som knappast andades lust och synd. Men då fanns också Ulla Isakssons korta täta kärva novell Fru Seger skall vara en ängel som korrektiv och en annan sorts feminism. Det är en barsk girl power som Julia Caesar, i sina roller som huskors och rättsmedvetet hembiträde, utstrålar.
Isakssons novell handlar i korta ordalag om en äldre dam, som sannerligen haft nog av att vara serviceinrättning och en slags ”Florence Nightingale” för sin man. Mannen kommer tillbaka från ett dödfött Amerikaäventyr. Maken är en slarver och har stora likheter med pappan i Kvarteret Korpen, en evig snackare och en yvig babblare. Jobb på jobb på jobb har han blivit av med, och nu är det fan nog för Julia Caesar.
Med ett tätt, kärvt språk är det nästan som om varje mening i den här novellen hamrar in budskapet att det är handling och inte ord som gäller. Här ska fot sättas framför fot. Här ska kaffet kokas, bankboken ligger prydligt undangömd och här behövs det inte smickras längre. ”Det satt hårt åt med hyran 1945. Hon tog sig igenom…” Mellan raderna anar man ett liv fullt av schackrande, krediter och ett anstånd med räkningar till höger och vänster. En evig oro och nu är det rott i hamn.
Så dyker då mannen upp igen från Amerika efter 28 års tystnad och såklart vill inte de andra barnen ta hand om honom. De tycker nästan att mamman kan ha honom som något slags pyssligt renoveringsobjekt och försöker spela på den sträng som stavas kvinnlig omvårdnad och värme, men nej och åter nej.
Det är såklart inte bara muskler och att sätta gränser som dominerar i texten. Det hade lett till en platthet utan litterär komplexitet. Det är också en novell som gestaltar psykologin bakom en pyrrhusseger. I slutet frågas till vilket pris frigörelsen sker. I texten finns också en underström som visar att hon är ensam och förtörnad och mest sitter där i sin tvåa och läser och dricker kaffe, med ett hårt liv i bagaget.