RÅG I RYGGEN. De högerextremas misstro mot medierna delas inte av allmänheten, skriver Stefan Bergmark apropå den i veckan uppmärksammade filmen där en flicka misshandlas av ett gäng.
I veckan har ett vidrigt videoklipp från den högerextrema sajten Samhällsnytt delats flitigt på nätet. Ett gäng ungdomar som misshandlar en liggande flicka. När och var detta skett samt vilka offret och gärningsmännen (eller gärningsflickor om vi ska förlita oss på nätrykten) är än så länge okänt. ”Döda henne wallah” citeras det i sajtens rubrik och flera som upprörts, bland dem Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson, har krävt utvisning ur landet.
På sociala medier kan man lätt få uppfattningen att svenska folket vänt så kallade gammelmedier ryggen. Att ingen längre litar på vad våra dagstidningar, radio eller tv förmedlar. Det är långt från de faktiska förhållandena.
De högerextrema så kallade alternativmedierna framställer gärna sig själva som journalistiska produkter fullt jämförbara med säg Dagens Nyheter eller public service-kanalerna. Ja, de drar sig inte för att till och med framställa sig som lite bättre. Att deras artiklar, poddar och tv-sändningar på webben inte räds sanningen med stort S som ”PK-media” däremot gör allt för att dölja.
Institutet för mediestudier presenterade för ett och ett halvt år sedan en undersökning i samarbete med SOM-institutet. I den framgår att fler än fyra av fem svenskar anser att nyheter i svenska medier i allmänhet är mycket tillförlitliga. Riktigt intressant blir det när man tittar närmare på de politiska sympatierna hos respondenterna. Samtliga riksdagspartier ligger på över 80 procent, när man frågar efter sympatisörernas förtroende för media, utom Sverigedemokraterna som med sina 63 procent drar ned medelvärdet.
Givetvis påverkas journalistiken i det enskilda fallet av vem journalisten är. I vilken omfattning är förstås svårt att slå fast. Men 68 procent av svenskarna anser att journalister ofta vinklar nyheter efter egna åsikter. Bland Sverigedemokraternas väljare är den siffran hela 82 procent.
Nyhetsmediernas publicister måste därför ta sig både en och två funderare på vad som kan göras för att stärka dom aktierna.
Och när det kommer till rapporteringar kring brottslighet och invandring är den allmänna skepticismen till nyhetsmedierna som mest utbredd. Endast 34 procent av såväl de rödgrönas som de borgerligas sympatisörer känner förtroende för medias rapportering om invandringen. Bland Sverigedemokraterna är den siffran nere i blott 12 procent.
Så. Vad som är sanningen med stort S eller ej överlåter vi nog till filosoferna att utreda. Fakta är i alla fall att de högerextremas mediebild, som de trummar ut i de sociala medierna, inte riktigt överensstämmer med allmänhetens. Inte generellt i alla fall, även om det finns bevakningsområden där de traditionella nyhetsmedierna alltså inte står högt i kurs. Nyhetsmediernas publicister måste därför ta sig både en och två funderare på vad som kan göras för att stärka de aktierna.
I det arbetet är det också viktigt att tydliggöra skillnaderna mellan de högerextrema så kallade alternativmedierna och seriösa nyhetsmedier. Hos de senare kan visserligen konsumenterna hitta både enskilda journalisters subjektiva bedömningar i rapporteringen liksom att vissa perspektiv ibland är uteslutna i bevakningen. Men att endast lyfta fram fakta som gynnar den politiska sida mediernas ägare tillhör är inte nyhetsjournalistik – det kallas propaganda.
Om vi bortser från möjligheten att den i veckan spridda filmen inte är fejkad, att exempelvis den kommenterande rösten från han som filmar är inlagd efteråt, samt blundar för hänsyn till offret, så inställer sig ändå några kritiska frågor. Jag har kollat igenom videon flera gånger och hör ingen ropa ”Döda henne wallah”. Möjligtvis är det något min hörsel missar men det jag hör på filmen är i alla fall uttalat på svenska. Sannolikheten är alltså stor att vi här talar om svenska medborgare som bland annat Sverigedemokraternas tilltänkta justitieminister vill utvisa.
Ungdomsvåld och sprängningar är spektakulärt men våldet i Sverige eskalerar inte generellt. Att extremhögern ger en annan bild har förstås att göra med att de vill koppla den till invandringen. Publiceringen av den vidriga misshandelsfilmen är ett skolexempel på vad som inte är journalistik men utger sig för att vara det. Nå väl. Som undersökningen visar har de senaste årens högerextrema propagandaflod inte helt undergrävt förtroendet för seriösa medier. Ännu finns det hopp.
info@opulens.se
