VINYL. Jesper Nordström fortsätter att inventera sin skivsamling. “Av alla skivor jag har i backen är detta den som är mest objekt och minst lyssningsbar musik,” säger han om veckans vax. En Rachmaninov-LP från Sovjetunionen.
Om du är gammal nog för att kunna svara på frågan så säg mig, vad är ditt starkaste minne från kalla kriget? Kan du nämna något som hör till de starkaste minnena kopplade till denna tid av oro och anspänning? Själv skulle jag vilja nämna knaster och störningar. På nätterna låg jag och vred och trixade på en mellanvågsradio och då och då tonade en rysk balett eller polsk nyhetskanal in. Det kändes lite kallt, kusligt och obegripligt. Om det var riktigt skräckromantiskt inträffade det en stjärnklar vinternatt med väl synliga stjärnbilder.
Det knastrar och svajar också betänkligt från denna gråmurriga vinyl av Rachmaninovs pianokonsert, med röda stjärnan och CCCP (Sojuz Sovetskich Sotsialistitjeskich Respublik )på etiketten, utgiven 1956.
Det kan i sammanhanget nämnas att just efter Stalins död skedde en våg av nyugåvor av rysk musik som en blandning av hyllning till, och hävdandet av, den ryska storheten.
Omslaget består av en innerpåse som är individuellt handkolorerad, det vill säga någon har suttit och dragit penselstråk av akvarell över ett standardiserat grafiskt tryck baserat på en tuschteckning. Här kan vi verkligen snacka om vänsterpräglad gör-det-själv och medvetet råa punkiga omslag.
En annan tanke uppstår och det är hur olämplig vinyl är för att återge den klassiska musiken. Här vill man verkligen ha en ren och närmast klinisk ljudbild utan störningar, en fundering som leder mig ut på nätet och här lär jag mig att längden musik som går in på en cd exakt motsvarar Herbert Von Karajans tolkning av Beethovens nionde symfoni.
Det finns något hos en fysisk skiva som leder en vidare till kunskapssökande på ett vis som en Spotifylista inte kan åstadkomma.
Av alla LP-skivor som jag har i backen är detta den som är mest objekt och minst lyssningsbar musik. Därför har den också lett till många vidaresökningar om skivbolag, vem var det som gjorde omslaget? Den har fått mig att dagdrömma om epoken när skivan producerades och svunna tider. Den står längst bak, som en skör skatt som inte ska behöva hanteras alltför ofta.
jesper.nordstrom@opulens.se
