Höj skatterna för de rika

FÖRDELNINGSPOLITIK. Höj skatterna! Rejält. ”Det drabbar ingen fattig” som man sa förr. Fördela skattetrycket efter tillgångar och förmögenhet! Mest från de rika, minst från de fattiga och behövande, skriver Crister Enander.

Den som har stora och ohanterliga inkomster med otäckt många nollor ska betala mycket i skatt.

Det är en enkel och klok sanning.

Den som sitter och jäser på mäktiga förmögenheter, och som genom banker i andra länder tillfogar sig ränta på ränta, samtidigt som det genereras nya vinster, som gör deras nära och kära feta, ska beskattas kraftigt; hårt och skoningslöst. Det är intill ytterlighet enkelt.

De som lämnar efter sig omfattande rikedomar – stora förmögenheter, egendomar, aktieportföljer, lönsamma tjänsteföretag, kapitalförvaltningsbolag – ska självfallet beskattas extra hårt.

Ingenting kan vara enklare eller på minst sätt svårt att förstå eller genomföra.

Parasiter, bölder på samhällskroppen, är deras rätta namn. De lever på andras arbete, suger i sig andras svett och blod och lämnar enbart armod, fattigdom och elände efter sig.

De som genom kriminella aktiviteter, bedrägeri och skumma affärer, försöker och tyvärr ofta lyckas med, att undkomma beskattning genom att gömma vinsterna utomlands ska inte enbart straffbeskattas. De ska få kännbart höga, svidande böter i en omfattning som utplånar varje krona av deras förmögenheter. Brott ska inte löna sig. Och brott mot folkflertalet – mot oss alla – ska absolut inte löna sig. Det ska beivras hårdare än många andra och mildare brott.

Det är glasklart.

Parasiter, bölder på samhällskroppen, är deras rätta namn. De lever på andras arbete, suger i sig andras svett och blod och lämnar enbart armod, fattigdom och elände efter sig.

Den sortens människor ska och måste bestraffas. Ty de vill ju oss alla illa; de vill oss alla ont.

Varför kör då de omkring i de flottaste bilarna, varför bor de i de bästa och tryggaste områdena, varför går just deras barn i de bästa skolorna, skolor som ställer upp dörrar på glänt till såväl universitet och handelsskola som till framtiden?

Ingen människa med minsta förnuft i behåll och med sinne för vad som rätt och riktigt, sant och ädelt är beredd att acceptera att det ska vara så här. Ingen! På det här sättet kan inte ett samhälle fungera. Detta är en rakt av vidrig ordning; ett samhälle statt i förfall.

Själva känslan för vad som är rätt angrips i sina grundvalar.

Ett litet fåtal skor sig, de roffar åt sig ofattbara summor. Alltmedan vården krackelerar. Skolorna förstörs i brist på pengar. Sjuka blir inte botade eftersom att vinster i vården har förstört sjukhus och vårdcentraler och mängder av människor – medborgare som betalar skatt och utgör samhällets grund – förlorar, i kön till Försäkringskassan eller de nerlagda Arbetsförmedlingarna, hoppet om sin egen framtid och tar av ren desperation till och med sina egna liv.

Vill vi verkligen ha det så här? Ärligt talat? Handen på hjärtat? Någon enda av er? Vill ni på allvar ha ett samhälle som ser ut så här?

Egoismens och den privata girighetens pris är högt, mycket högt. Det mäts ut i andras död – oskyldiga människors liv upphör långt innan deras tid har kommit – och kring dem, i familjer och nära släkt och bland vänner, sprids undergång och elände.

Fattigdomen breder ut sig, klyftorna ökar med en rasande fart, enbart för att några ytterligt få av landets medborgare ska kunna få mer, mycket mer.

Vem är, egentligen, beredd att betala detta höga orättfärdiga pris för en orättvis och avskyvärd ordning, ett samhälle som sätter oförrätterna och orättvisorna i system?

Nej. Beskatta dem som är på tok för rika, hårt och skoningslöst.

Återinför arvsskatten. Självklart ska det mesta av de stora förmögenheterna hamna i statens kassakista.

Avskaffandet av villaskatten framstod som absurt obegripligt. Det var uteslutande ett stycke fett och lättsvalt valbete. Likt ett stycke mört innanlår av mjäll kalv, till en alla redan alldeles för välbärgad övre medelklass. Och sedan dessa ockerdyra hyresrätter, som utmanar såväl löjets som rimlighetens gränser för vad boende kan kosta. Det är hög tid att även beskatta dess mångmiljonlägenheter i innerstäderna.

Priserna är provocerande. De är ett öppet hån mot oss alla. Bostadsbristen och hutlöst höga hyror drabbar oss alla. Tak över huvudet måste alla ha. Hemlösa, eller hyresgäster som betalar ockerhyror, ska inte behöva existera i ett välfärdssamhälle enbart för att några dryga direktörer och kapitalförvaltare ska ha tillgång till fina fiskevatten eller för att bankerna år efter år ska göra miljardvinster.

Skatterna måste bli betydligt högre för höginkomsttagarna och de redan rika liksom för till exempel banker, försäkringsbolag och riskkapitalföretag.

De som har ska ge. De bemedlade ska självfallet bära de fattigas bördor. De förmögna och besuttna kan inte längre få smita undan, glida bort i flotta gräddfiler, och slippa sitt samhälleliga ansvar för landet och befolkningen i stort.

Tveka inte.

Och skjut genast till öronmärkta pengar till polismyndigheten så att de effektivt, och utan en massa märkliga hinder, kan stoppa skatteflykten. Fifflet med de förmögenheter som de vägrar att betala till statsmakten är en förbrytarverksamheten som vänder sig direkt mot oss alla.

Så, exakt så enkelt löser vi vårdens, skolans och omsorgens kris. Alla tar itu med alla de skriande samhällsbrister som blivit akuta under de senaste decennierna. Just så får vi bukt med det som fortfarande kallas nyfattigdom. Det hela är enkelt. Synnerligen enkelt. Det gäller att sluta dalta med och på ett rent fånigt och oförnuftigt sätt skämma bort en absurt liten minoritet av vårt lands befolkning.

Anvisningarna som i all stillsamhet och med milt sinne har framförts här ovan är dessutom gratis. Helt fria att använda.

Så inte en enda konstig konsult, med alldeles för höga inkomster, behöver skicka in en endaste fet fantasifull faktura till statsmakten, det vill säga till oss alla.

Seså, sätt fart! Höj skatterna för de rika!