GLOBALA ORÄTTVISOR. Att låtsas att det är kommunismens fel och att bemöta kritik med att det var värre förr, tenderar bara att öppna det politiska fältet för diverse populister och extremister. Sådana som vill tillämpa enkla lösningar på svåra problem och helst ser ledare som pekar med hela handen, skriver Erik Cardelús.
En FN-rapport visar att ojämlikheten har ökat i världen sedan 1990, att rik blivit rikare och fattig blivit fattigare. Aldrig har vi haft så många miljardärer, aldrig så många flyktingar. Värst har det gått för redan fattiga delar av världen – Afrika söder om Sahara, Sydasien, Karibien, Latinamerika och vissa arabländer. Föga förvånande sammanfaller fattigdom med politisk oro, flyktingströmmar och negativa klimateffekter. Från Honduras till Somalia.
Naturligtvis kan man alltid vända på perspektivet – precis som många fundamentalistiskt troende liberaler gör – och påpeka att den totala kakan har blivit större, vilket ger alla mer i slutänden. Så ojämlikheten är relativ, snarare än absolut. Kakan är större än någonsin, även om vissa mumsar förbaskat mycket och andra mest får smaka små smulor.
Mätningen går från 1990 och fram till nu, vilket skapar öppet mål för liberala debattörer att ställa frågan om man vill gå tillbaka till tidigare ordningar. Titta på kommunismen, den körde ju både ekonomi och klimat i botten! Vill du tillbaka dit?
Men att suggerera fram ett historiskt spöke för att skjuta bort fokus från dagens snedfördelning ger inte så många relevanspoäng. Inte heller skapar det lösningar på dagens problem, problem som skapats i dagens och inte gårdagens världsordning. För visst är det bekymmersamt att de länder som halkat efter mest också är de platser där politiska kriser och klimateffekter slår hårdast. Platser med svag demokratisk utveckling, utbredd fattigdom och många flyktingar. Och nu med de tätnande ropen på färre flyktingar i det egna hemlandet, kan man titta på siffrorna. Titta på siffrorna och begrunda påståendet att de flesta flyktingar flyr på grund av elände och politiskt förtryck, vilket sammanhänger med globala snedfördelningar.
För ingen människa är en ö och våra länder är idag mer globaliserade än någonsin. Det relativa eländet är illa och sticker i allt fler skärmögon, oavsett hur mycket optimistkonsulterna snyggsnackar om annat. Dessutom verkar dagens kunskaps- och teknikdrivna globalekonomi snarare driva på ojämlikheten än att vända den.
Och låtsas att det är kommunismens fel och att bemöta kritik med att det var värre förr, tenderar bara att öppna det politiska fältet för diverse populister och extremister. Sådana som vill tillämpa enkla lösningar på svåra problem och helst ser ledare som pekar med hela handen. Händer som just nu verkar vara piggare på att stoppa undan pengar i skatteparadis, haffa flyktingar och slå ner demonstranter, än att bygga hållbara samhällen.
info@opulens.se
