DANS. “Trots att Ellen Lindblad är fenomenal som Snövit så är det dock svårt att slita blicken från Daniel Koivunens gestaltning av den elaka drottningen. Hans enastående talang stjäl omedelbart fokus när han befinner sig på scen”, skriver Signe Elvin-Nowak om Snövit som har urpremiär ikväll onsdag på Dansens Hus i Stockholm.
Snövit av Fredrik Benke Rydman
Dansare: Lisa Arnold, Daniel Asamoah, Michael Buchner, Kevin Foo, Milena Jacuniak, Hanna Jansson, Daniel Koivunen, Ellen Lindblad, Martin Wallin
Idé och Koreografi: Fredrik “Benke” Rydman
Scenografi: Fredrik “Benke” Rydman och Lehna Edwall
Kostym: Lehna Edwall
Ljus: Linus Fellbom
Dansens Hus stora scen, Stockholm
Efter succéföreställningar som Våroffer, Nötknäpparen och Svansjön är den före detta Bounce-medlemmen Fredrik “Benke” Rydman tillbaka med ännu en magnifik produktion. Denna gången tolkar dansaren och koreografen bröderna Grimms berättelse om Snövit och de sju dvärgarna, en historia tidigare mest känd som Disneyfilm. I den här versionen är Snövit dock ingen Disneyprinsessa utan en internetdrottning. Hennes mamma sitter på en tron av likes och regerar sociala medier. Instagram är spegeln som återger värde, skönhet och status. När Snövit således ges en egen telefon och snabbt får fler likes på Instagram tvingas modern ta till drastiska åtgärder. För att återigen bli internets populäraste person behöver hon röja Snövit ur vägen.
“Benke” Rydman är inte främmande för moderna tolkningar av klassiska berättelser. År 2013 gjorde han en uppsättning av Shakespeares Macbeth på Stockholms Stadsteater, i blomstrande 70-tals version. När “Benke” koreograferar så fungerar grundhistorien mest som en röd tråd för skapandet av det konstnärliga uttrycket. En välkänd historia är lätt att följa utan att det stjäl fokus från de fysiska prestationerna på scen. Något av det mest utmärkande i “Benkes” sätt att arbeta är att han inte räds för att blanda en mängd olika dansstilar och musikaliska genres. Själv är han en enastående balettdansör som mer än gärna blandar sina piruetter med hård streetdance och kaxig hiphop. Denna strategi tar han med sig i koreografin av Snövit och den annars ganska trista historien får äntligen ett helt nytt liv.
Rollen som Snövit görs av Ellen Lindblad, som även stod för titelrollen i “Benke” Rydmans föreställning Nötknäpparen. Hennes uttryck är genomgående modernt men hon dansar till synes helt utan fysiska begränsningar och det är lätt att se varför “Benke” Rydman valt att återanvända sin huvudrollsinnehavare. Trots att Lindblad är fenomenal så är det dock svårt att slita blicken från Daniel Koivunens gestaltning av den elaka drottningen och tillika Snövits mamma. Koivunen är slående klädd i röd paljettdräkt, som sakta färgas svart i takt med att avundsjuka och hat får övertaget. Han har tidigare medverkat i både Svansjön och Nötknäpparen och visar här att han bemästrar alltifrån hiphop och house till modernt och balett. Koivunens sätt att gestalta avund, begär och ångest över sociala medier är strålande. Utan ett enda ord lyckas han bygga upp en påtaglig relation till de andra karaktärerna och hans enastående talang stjäl omedelbart fokus när han befinner sig på scen.
Föreställningen går i Snövits egna färger; rött, vitt och svart. Scenografin är designad av Rydman själv, tillsammans med Lehna Edwall. Vid första anblick tycks den bestå av en enkel vägg, men under föreställningens gång visar den sig vara en beundransvärt mångsidig och kreativt designad plattform för en mängd olika miljöer. För den imponerande ljusdesignen står Linus Fellbom och hans roll i berättandet är nästan lika viktig som dansarnas. Klingande champagneglas, skrämmande skogar och inte minst växande Instagram-status, allt skildras med hjälp av ljus. Lösningarna är så komplicerade att de blir självklara.
Historien om Snövit är över 200 år gammal och originalversionen, med en timid prinsessa som (i sovande tillstånd!) blir kysst av en okänd prins, känns extremt förlegad. I “Benke” Rydmans moderna tolkning blir den dock återigen intressant. De konstant närvarande mobiltelefonerna manifesteras med hjälp av lampor i händerna på dansarna och “Benke” Rydman väcker frågor om extremt skärmberoende och den överhängande faran som sociala medier utgör för vår mentala hälsa. Idag använder 42 procent av jordens befolkning sociala medier och Instagram är en ständig måttstock för framgång.
Unga människor jämför sina egna sämsta sidor med den retuscherade låtsasvärld som andra lägger fram på polerade profiler, vilket ger upphov till avundsjuka och självhat. Ju högre väggar sociala medier bygger desto mindre ser vi av varandra, desto längre kommer vi från verklig social interaktion. Denna skrämmande verklighet blir här tydligare än någonsin och när publiken nästan skamset lämnar lokalen vill vi alla göra som Snövit – bestämt slänga telefonen åt skogen.
info@opulens.se
