GLÖD. Han Kang lyckas fånga det obskyra och obegripliga med människans natur på ett så magiskt sätt att du kanske, kanske, får ny glöd, skriver Nellie Skute.
December kommer iklädd en mörk skrud, som om vi alla ska på en gemensam begravning. Det sista lövet har fallit till marken. Iskalla vindar sveper över världen. Det är protestvågor och demokratiuppror. Osanningar som vinner mark i digitala medielandskap.
Det var ungefär vid den här tiden förra året som den sydkoreanska författaren Han Kang – i takt med decembermörkrets framfart (då dagarna blivit allt kortare, nätterna allt längre och drömmarna allt mer utsvävande) – likt decemberkylan som letade sig innanför kläderna tog sig innanför mitt skinn. I hennes bok Vegetarianen (1997) möter vi huvudpersonen Yeong Hyes som bestämmer sig efter plågsamma, våldsamma drömmar om blod och kött – för att bli vegetarian. Hon påbörjar en förvandling. ”Mördare eller mördad … skillnaden är vag, gränslinjerna tunnas ut” lyder hennes tankar. Han Kang skildrar en flykt från att vara människa, en protest mot att vara människa. Det är ett uppror. Ett uppror mot ett patriarkalt Sydkoreanskt samhälle, mot (rov)djuriska drifter, mot sig själv. Det är en kvinna som tynar bort i sin allt starkare övertygelse. Det är en färd genom en människas innersta mörker – på vägen mot självfördärv.
I år tätnar decembermörkret. Han Kang tar mig, genom boken Levande och döda (2017), till fruktansvärda mardrömslika scener där jag jagats i slowmotion – genom staden Kwangijs mörka gränder – av diktaturens förtryck. I centrum står det demokratiuppror som 1980 (Kwangji) slutade med en massaker. Under loppet av tio dagar mördades närmare 2 000 studenter. Gränsdragningarna mellan liv och död blir suddiga i Levande och döda. Vi får följa en själ som från ovan studerar den kropp den en gång tillhörde. Genom sitt poetiska och brutalt detaljrika språk målar Han Kang iskallt upp bilder av vandaliserade kroppar. Ruttnande kroppar. Kroppar som slängas på hög i massgravar. Genom mitt inre kanaliseras dessa bilder ut i drömmarnas värld, och gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut.
Bokens innehåll har blandats samman med den senaste tidens rapportering om (och från) pågående demonstrationer runtom i världen. Efter mörkrets intrång färdas jag jorden runt. Jag har vaknat upp mitt i natten – skräckslagen – utan att veta vad som är vad. Mina nattliga fasor sker i Chile, Bolivia, Iran, Irak, Libyen, Libanon, Nicaragua, Guinea, Kina, Brasilien, Venezuela, Haiti, Ecuador, Colombia – listan är lång (och slutar inte där).
I Chile föreslog regeringen en höjning av biljettpriserna på tunnelbanan. Det var startskottet för de fredliga demonstrationer som snabbt eskalerade till våldsamma kravaller. Sedan den 19 oktober beräknas 26 demonstranter ha dött i konfrontation med militär och polis. Flera tusen uppges ha skadats och av dem har omkring 200 blivit synskadade. Detta till följd av ett vidrigt grepp av den chilenska statens våldsapparat: att skjuta demonstranter i ögonen med gummikulor.
I Hongkong har protesterna mot regimens övervakningssamhälle och den nya lagen som gör det möjligt att utlämna brottsmisstänkta från Hongkong till Kina pågått sedan i juni.
I Irak kräver folket att det korrupta och ineffektiva rådande styret byts ut. Under de senaste två månaderna har protester lett till omkring 400 dödade och över 15000 skadade. (DN, 2019-11-27)
I Iran pågår de största protesterna mot regimen i den iranska republikens 40-åriga historia. Den utlösande faktorn var ett regeringsbeslut som ökat priset på bensin med upp till 300 procent. Regimen bemöter demonstranter med dödligt våld och skarp ammunition. Den officiella dödssiffran har stigit till över 200 sedan den 15 november. Regimen ströp internet under flera dygn för att kväva protesterna och Iran har gått ut med att de planerar att bygga om sitt nät så att de blir helt oberoende från omvärlden. I ett iranskt tv-program diskuteras dödsstraff för de som sätter sig upp mot regimen. Avrättning räcker inte. Demonstranterna bör torteras till döds. I programmet hörs detaljerade beskrivningar av så kallade ”lindrigare straff”: stympning där exempelvis fyra fingrar på höger hand och alla tår på vänster fot bör huggas av – för att totalt stigmatisera protestmakarna. (Sveriges radio, 2019-11-27)
Inskränkningar av yttrandefrihet, av de mänskliga fri- och rättigheterna, maktmissbruk, straff, censur, korruption. Det svartnar för ögonen. Demonstranter kräver förändring – fredligt, våldsamt, med och utan vapen. Demonstranter bemöts snarare med än utan vapen. Om inte hotade, torterade, skjutna, dödade så fördömda, hämmade, lämnade. För mig är det så främmande. Här pågår istället de oliktänkandes ständiga strider. I ord sker protester för och emot. Viljor och vrede uttrycks genom rätten att säga vad en vill.
Stöd Opulens - Prenumerera!
December – denna stadigt mörknande månad. Årets svarta hål. Jag rekommenderar alla att gå djupare in i mörkret. I Vegetarianen riktas protesten inåt, i Levande och döda utåt. Och båda böckerna är viktig läsning. Läsning som zoomar in och ut, om vartannat. Läsning som sätter allt på sin spets. Läsning som från fågelperspektiv dyker ner på detaljnivå, som för en så brutalt nära. Läsning som tar en till en vidrig verklighet många annars kan blunda för.
I mörkret finns inga vägar, bara stapplande steg. Och visserligen riskerar du att, genom Han Kangs romaner, gå under. Men hon lyckas fånga det obskyra och obegripliga med människans natur på ett så magiskt sätt att du kanske, kanske, får ny glöd. Glöd att använda din kraft och styrka och makt och rätt och ditt privilegium – för att skingra mörkret.
info@opulens.se
