GRACILT. Marit Sahlströms prosa svävar på det lätta språk och med den gracila metaforik som bara goda författare hanterar, skriver Nette Wermeld Enström.
Skred av Marit Sahlström
Ordfront förlag
Det handlar om inställning, du är din egen lyckas smed. De liberala budskapen om den fria individen möter oss överallt; i reklamen, i medierna och som råd från en expansiv självhjälpsindustri där entreprenörer, coacher och influencers ständigt hittar nya affärsidéer och nischer. Det går att kapitalisera på allt, särskilt människors olycka.
I Marit Sahlströms andra roman Skred får vi följa en självkritisk och skuldmedveten huvudperson, skildrad i tredjepersonsperspektiv, som inte lyckas leva upp till idealbilden av den moderna kvinnan som jonglerar med karriär och familjeliv. Successivt närmar hon sig undergången. Allt utspelas i hennes eget huvud, samtidigt utspelas inget enbart i hennes eget huvud. Det är ingen slump att hon är en hon.
Det började ju så bra. Hon saknar inget, intalar hon sig. Hon har en förstående partner som hon lever i en jämställd relation med, två friska barn och en intressant projektanställning. Det enda hon behöver göra är att prestera lite mer, lite bättre. En inre röst maler att hon inte räcker till, vare sig hemma eller på jobbet. Den berömda väggen, eller snarare stupet, närmar sig.
Det här låter som en klassisk skildring av duktiga flickan-syndromet, men stannar inte vid det. Hennes självkritik ekar allt högre, tills den överröstar allt. Sömnen sviker, kroppen strejkar, jobbet skiter sig och barnen behöver så mycket mer än hon kan ge. Hon förmår inte längre särskilja dröm från verklighet, hon sjukskrivs från sin tidsbegränsade anställning, slussas mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, remitteras till en psykolog. Jag lider med henne, jag irriterar mig på henne; jag skulle kunna vara hon.
Berättelsen är stundtals farsartad, med inslag av vardagskomik som alla stressade småbarnsföräldrar säkert kan relatera till, i alla fall tills handlingen eskalerar till rena infernot. Hon rör sig in i en klaustrofobisk spiral som kretsar kring en katastrofal hägring; har hon blivit vansinnig? Vore världen bättre utan henne? Sinnet fördunklas och hon gör sig redo att begå det värsta brott en människa tänkas kan. Visst inser hon att hon måste söka hjälp, men finns det överhuvudtaget någon hjälp att få?
Skred är en socialrealistisk rysare som stegvis borrar sig genom en illusorisk fernissa av medelklass och blottlägger hur stressens demoner tar en människas inre i besittning. Vi är inte fria från klass eller kön, svaren ligger inte hos individen och ännu mindre hos kärnfamiljen, utan är inbäddade i tiden, i samhällets strukturer där kvinnan har sämre villkor än mannen, där arbetaren är arbetsköparen undergiven, och där vars och ens trygghet och hälsa hänger samman med förmågan att producera och prestera, att fixa sitt satans livspussel.
Marit Sahlströms prosa svävar på det lätta språk och med den gracila metaforik som bara goda författare hanterar. Hon har här skrivit en psykologisk katastrofroman som resonerar gravallvarligt med vår samtid men som också är fängslande. Det är ett konststycke i sig.
info@opulens.se
