KRISTALLNATTEN. En av de mest ångestladdade, andlöst spännande romaner jag läst på länge. Rekommenderad läsning inför Kristallnatten den 9-10 november, skriver Elisabeth Brännström som läst Resenären av Ulrich Alexander Boschwitz vilken nu nu kommer ut i svensk översättning.
Resenären av Ulrich Alexander Boschwitz
Översättning: Jens Ahlberg
Albert Bonniers förlag
Den 29 oktober 1942 torpederades fartyget Abosso på sin väg till England från Australien av en tysk ubåt. Fartyget hade chartrats av den brittiska regeringen och skulle frakta tillbaka tyska krigsfångar, bland dem många judar, som internerats i Australien på villkor att de deltog i kriget på de allierades sida.
När skeppet sjönk utanför Azorerna var en av dem som försvann i djupet den unge författaren Ulrich Alexander Boschwitz från Berlin. Boschwitz hade 1939 fått sin roman Der Reisende publicerad på engelska i England och USA. Boken var dock, enligt Boschwitz själv, i behov av en omarbetning och han hade, med hopp om att boken skulle publiceras i Tyskland efter kriget, redan börjat engagera sig i detta. Den omarbetning han gjort återfanns tyvärr aldrig, men det maskinskrivna originalet hittades sinom tid i Deutsches Exilarchiv i Frankfurt av förläggaren Peter Graf som med tillåtelse av Boschwitz släktingar gav boken en nödvändig redaktörsläsning. Den bearbetade upplagan gavs ut för första gången i Tyskland 2018 och har nu kommit ut i svensk översättning på Albert Bonniers förlag.
Resenären tar sin början under Kristallnatten, natten till den 10 november 1938, då många tyska judar fick sina hem, sina företag och sina liv sönderslagna av nazister, uppbackade av vanliga medborgare. Bokens huvudperson, Otto Silbermann, är en av dem som får påhälsning i sin lägenhet i Berlin och tvingas fly, hals över huvud, från sin ”ariska” fru Elfriede, sitt hem och sina ägodelar. Silbermann som levt ett tryggt medelklassliv, han är delägare i ett litet men framgångsrikt företag, finner sig helt plötsligt vandrande på gatorna i sin hemstad helt skyddslös, lurad på pengar av sin kollega Becker och omgiven av potentiella fiender och förrädare som kan sälja ut honom till nazisterna eller döda honom utan att blinka och utan några som helst repressalier. Han är ju jude och det finns inte längre någon skyddad plats för honom i hans hemland.
I sin desperation sätter sig Otto Silbermann på ett tåg och påbörjar en resa runt i Tyskland, tåget är den enda plats där han känner sig någorlunda inkognito. Han ser, liksom Boschwitz själv, inte specifikt ”judisk” ut och drar inte till sig onödig uppmärksamhet, bara efternamnet på hans pass riskerar att förråda honom. Silbermann irrar runt som en orolig ande, med huvudet fullt av nervösa tankar på sin familj, pengar och en flykt ut ur landet. Han försöker ta sig över gränsen till Belgien, men upptäcks och slängs omedelbart tillbaka, belgarna tar inte emot judiska flyktingar. Han slår sig i slang med medresenärer, hela tiden med ett förtvivlat uppstressat, bultande hjärta som värker i bröstet och håller på att ta livet av honom. Runt honom pågår den bedrägliga vardagen som vanligt, men själv rusar han allt snabbare mot ett förutsägbart, katastrofalt slut.
Grundtonen i Resenären är präglad av en otrolig ångest som nästan omedelbart griper tag i läsaren. Vi får följa Silbermanns kaotiska färd genom ett Tyskland som känns förändrat över en natt. I alla fall för Silbermann som, ganska naivt, vägrat inse vart landet är på väg. Hans febriga oro och desperata förvirrade tankar tränger sig så nära inpå att jag själv känner att jag får svårt att andas samtidigt som jag har väldigt svårt att lägga ifrån mig romanen, trots att jag förstår att Silbermanns resa är fruktlös. Han kommer förr eller senare att upptäckas, frågan är bara när och på vilket sätt.
En av de mest ångestladdade, andlöst spännande romaner jag läst på länge. Rekommenderad läsning inför Kristallnatten den 9-10 november.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
