UTSPEL. De auktoritära vill se handling för handlingens skull och är närmast likgiltiga för vilka konkreta politiska förslag som kommer ur processen, bara de gäller för alla och signalerar tuffhet, skriver Mattias Svensson.
I förra veckan skrev Thomas Gür en smått obegriplig krönika i SvD. Den handlade om att han var besviken på socialdemokratin för att de inte bjuder in till tillräckligt breda koalitioner i viktiga frågor.
Dels var beskrivningen av januariavtalet mellan S, MP, C och L märklig. Det är en uppenbart sakorienterad överenskommelse där alla fått ge och ta och där nog de flesta följaktligen kan vara nöjda med en del saker. I mitt fall handlar det om gårdsförsäljning av alkohol, små men ändå skattesänkningar som avskaffad värnskatt och en på tok för otillräckligt liten, men dock, reform av hyresmarknaden, som tyvärr bara gäller nybyggda hyresrätter. Sedan finns det missnöje med annat. I mitt fall det mesta, faktiskt, och i synnerhet då utbyggd värnplikt, ökade offentliga ambitioner och en massa folkpartistiska symbolfrågor som språktest.
I Gürs krönika beskrevs samarbetet dock som något slags svek mot nationen där ”C och L, hellre agerade utifrån sin ovilja att ha med SD att göra än vad som kunde anses ligga i nationens intresse”. Några argument för sin rätt grova anklagelse gav inte Gür. Han är förvisso den predikande sorten, som hellre för fram teser än underbygger dem.
Gürs stora missnöje i artikeln är ännu märkligare. Det handlar om att regeringen inte bjöd in Sverigedemokraterna till sina samtal med övriga partier om åtgärder mot gängkriminalitet tidigare i höstas.
Om Sverigedemokraterna sitter med vid regeringens fikabord eller inte spelar förstås mindre roll för sakpolitiken. Beslut om vad som behöver göras kan tas i riksdagen ändå. Agerandet vore förstås avgörande om man anser att just Sverigedemokraterna har de unika förslag som behövs för att bekämpa brottsligheten. Men då borde ju Gür lyfta fram och argumentera för de förslagen. Att han låter bli är underligt, särskilt om nationens väl och ve står på spel.
Sak samma med krönikans halvkvädna önskemål om att Socialdemokraterna ska bli mer som sina danska kolleger. Är det den danska så kallade ghettolagstiftningen, som innebär hårdare straff för boende i vissa områden, som ska kopieras?
Så läser jag ett referat av den politiska psykologen Karen Stenner och hennes bok The authoritarian dynamic, från 2005, i ett manusutkast till en kommande bok, och bitarna faller på plats.
Stenner skriver om de auktoritäras tänkande och hur det yttrar sig. De vill se handling för handlingens skull och uniformitet för uniformitetens skull. De är närmast likgiltiga för vilka konkreta politiska förslag som kommer ur processen, bara de gäller för alla och signalerar tuffhet.
I detta ljus blir Thomas Gürs märkliga utsagor och halvkvädna visor mycket tydliga.
Vidare hyser denna grupp ett stort förakt för politiska ledare och många skulle gärna se demokratin med dess käbbel ersatt av ett starkt ledarskap som pekar med hela handen.
Vill man tilltala de auktoritära bör man alltså strunta i att utveckla sig om konkreta policyförslag och istället koncentrera sig på att ett parti man vet att många auktoritära gillar ska vara med i beslutsprocessen. Man bör därtill misstänkliggöra partier man ogillar genom att exempelvis påstå att de är ointresserade av nationens väl och ve.
I detta ljus blir Thomas Gürs märkliga utsagor och halvkvädna visor mycket tydliga.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Kanske är den politiska agenda som skulle följa av en socialdemokrati som imiterade danska förslag på rätts- och migrationsområdet eller bjöd in till uppgörelser med Sverigedemokraterna i sådana frågor – vilket är lite av samma sak – inte alls vad Thomas Gür egentligen vill se. Han har dock satt ihop ett budskap som är skräddarsytt för precis en sådan publik och precis för sådana politiska resultat. Gür kan samtidigt genom den form han valt svära sig fri från att tillskrivas varje sådan intention för egen del, han har ju bara funderat högt om ett annat partis framtid. För någon som berömmer sig för analytiskt skarpsinne är det svårt att tänka sig att någotdera skulle vara olycksfall i arbetet.
Så här matas de auktoritära av folk som inte nödvändigtvis själva håller med dem, men kanske hoppas vinna makt och inflytande genom att haka på den rådande politiska trenden.
mattias.svensson@opulens.se
