FÖRFATTARINTERVJU. Sjudande. Sprudlande. Vid 77 års ålder debuterar Alice Gunilla äntligen som författare och konstnär med barnboken Myras saga. Försörjningsplikterna gick före i många år.
Äntligen får jag fortsätta med det jag alltid velat göra!
Mogen och pinfärsk på samma gång. Entusiasmen är färsk, idéerna sprudlar. När det kommer till resultatet är det mognad och drivkraft som slår igenom.
Alice Gunilla – Gunilla Gyhlenius står det på dörren – debuterar vid 77 års ålder som författare och konstnär med barnboken Myras Saga, utgiven på förlaget Ekström & Garay.
Bilderna är fantasifulla kompositioner i få men starka nyanser. Akrylmåleri på grovt akvarellpapper som ger ytterligare struktur och, framför allt, liv. Bilder att gå på upptäcktsfärd i.
Jag ville göra något för barn, förutsättningslöst. Och så ville jag inspirera – jag har ju varit teckningslärare.
Myras Saga växte fram ur en målning, fluffiga vita moln som trängdes på en blå himmel. Där är fåglar, får och en nallebjörn, för det är ju lätt att se saker i moln. På nästa uppslag mörknar det dramatiskt, mullrande blågrått mot solens sista gula.
Jag lekte prinsessan Tuvstarr när jag var barn, berättar Alice Gunilla och släpper ner en hög med flitigt lästa Bland tomtar och troll på köksbordet, så att bilderna, som en gång klistrats in för hand, fladdrar i originalutgåvorna.
Jag var helt fascinerad, säger hon om barndomens läsäventyr.
Texten är poetiskt luftig med rim och allitterationer.
Tuvstarr, det är John Bauers lilla prinsessa. Bland tomtar och troll blandade folksagor med konstsagor och bjöd in de bästa konstnärerna att illustrera. Vilken kvalitet! Nya utgåvor varje år.
En del bilder… jag kunde få mardrömmar, för de var otäcka ibland.
Min skattkammare hörde också till unga Alice Gunillas grundläggande utbildning under senare hälften av 1940-talet liksom klassikern Nalle Puh och Astrid Lindgrens prisvinnare Pippi Långstrump, med bilder av Ingrid Vang Nyman.
Vi kan kolla på en solkatt som i solen satt
Precis när vi seglar förbi på en Ornitopter, en moln-Helikopter
Jag busar som jag vill – mycket mer och lite till
Kom! Nu FLYGER VI!
Texten är poetiskt luftig med rim och allitterationer. Intrigen är inte så viktig utan varje färgstarkt uppslag blir sitt eget, från det lustfyllda till det lite läskiga men ändå trygga. Jag tänker på Lennart Hellsings Krakel Spektakel men Alice Gunilla var redan i tonåren när hans popularitet växte fram på 1950-talet. Språket är hennes eget och att hon anpassar det efter situationen är hon noga med att påpeka.
– Jag tar fram barnet inom mig men måste vara vuxen också. Jag skriver inte direkt, det tar mycket längre tid än att måla. Jag bearbetar och jobbar om efter berättelsen. Då anpassar sig texten och bokstäverna.
Myras saga är startskottet för Alice Gunillas nya liv. Eller som författaren och konstnären säger ”Äntligen får jag fortsätta med det jag alltid velat göra”. 77 år gammal, när många jämnåriga kanske lutar sig tillbaka, är hon ivrig att nystarta.
Kompakttvåan i nybygget i Söderköping bär förstås spår av hennes tidigare liv, uppenbarligen rikt även det, med välfylld och intressant bokhylla, vackra saker i vitrinskåpet och så alla hennes målningar på väggarna och fyra av Stig Södersten.
Där finns en sann berättelse, om flickan som skrev, ritade och spelade teater för och med kamraterna, på scenen i källaren som en snäll portvakten ställt i ordning. Några år senare mötte hon en ung man och kärlek uppstod. Flickan gick med barnvagn i stället för att gå ut skolan, drömmen om Konstfack bleknade. Men inte helt, svärföräldrarna uppmuntrade henne.
– Stig och Lisa Södersten blev mina lärare, jag fick min konstutbildning av dem, säger hon och visar på svärfars stora målningar i det kombinerade vardagsrummet och kontoret.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Maken Jan, som utbildat sig på Konstfack, fick tjänst som teckningslärare. Kanske hans fru kunde ta några timmar också? Välskrivning stod på schemat ännu på 1960-talet, snart blev också Gunilla teckningslärare. Hon avancerade och handledde lärarkandidater.
Genom decennierna fylls hennes cv på. Hon går kreativa kurser på 1960- och 1970-tal, tar skepparexamen 1980 och fördjupar säljarkompetensen. Lärarjobbet har nämligen kompletterats med säljarbete – hon ställer in kopiatorer på många svenska kontor under 1980-talet.
Det egna måleriet får allt större utrymme.
När Sverige och världen skiftar millennium befinner hon sig i den växande tidskriftsbranschen. Alice Gunilla, som åter är en fri kvinna, skriver reportage. Hon gör karriär inom förlagsbranschen där hon säljer in annonser och är tillförordnad utgivare för flera tidskrifter.
”Pensionisten” Alice Gunilla blommar upp. Hon målar och har tusen idéer till fantasier och barnbarnsböcker. Dikter, kåserier och noveller publiceras. Det egna måleriet får allt större utrymme. Hon visar på några av de målningar som fyller väggarna och jag ser färg, handlag och uttryck.
Fåglarna är bara dekorativa, säger hon blygsamt om några väl genomtänkta kompositioner som vittnar om stilsäker intuition formad av talang och erfarenhet…
Lika fascinerande som ruggiga är målningarna Leksakslådan och Fagertärns röda rosor. Fagertärns näckrosor är en obehaglig historia där Näcken lurar en fattig fiskare att sälja sin dotter mot goda fångster för att mätta sina hungriga barn. På Alice Gunillas målning ryms sagans upplösning; jungfruns blod färgar de vita näckrosorna röda när flickan hellre tar sitt liv än blir Näckens brud.
Om Fagertärn utspelas i grym sagotid är Leksakslådan helt nära i vår egen tid. Det är färgsättningen, det kalla skymningsljuset, som ger något skrämmande över de många utströdda leksakerna. En stor naken docka i mitten förmedlar en otäck skräckstämning.
Smärtan finns där, kommenterar Alice Gunilla.
Mer väntar. En konstutställning i sällskap med vännen och grannen Gunilla ”Lilla fruntimret” Dahlgren. Nästa bok på förlaget blir Stenägget, en saga som blev en av tio vinnare i Sveriges Radios tävling för årtiondets saga på 1990-talet.
Men det är en helt annan historia.
info@opulens.se
