MILJÖDYSTOPIN. En färsk forskningsrapport visar att vi får i oss så mycket som fem gram plast i veckan. “Konsumenterna styr marknaden har det sagts. Bullshit! Det är tvärt om. Var gör jag min stämma hörd?” undrar Dag Persson.
Med hängande armar står jag där i affären och inser att nio tiondelar av mejerierna har plastkorkar. Likadant är det med juicerna och “de nyttiga magsafterna”. Hann du uppfatta den virala fjärt som drog förbi när Arla slutade med den gamla hederliga brickpacken? Jag vill inte säga att jag älskade den, för om du ska dricka mjölk är ju det bästa om du har en egen get, kanske en ko när vi är flera. De tiderna när jag levde på det viset har nog passerat och jag får hålla tillgodo med Yoghurt Naturell Mild med naturlig fetthalt.
Det gamla Arla-formatet gjorde att förpackningen gick att förvara upp-och-ned i väntan på öppning. Då slapp jag den första rinnigheten och den var krämig från början till slut. Kom jag ihåg det lydde jag inte heller den streckade markeringen utan klippte bara upp en pytteliten öppning. Så hållbart och käckt!
Nu är det värre. Den syrefattiga miljön under plastkorken gör faktiskt yoghurten rinnigare hela vägen. Säg inte emot mig! Sedan ska kartongen delas så att jag kan slänga överdelen i plaståtervinningen? Eller behöver jag inte det? Och återvinns verkligen plasten eller blandas allt och bränns tillsammans med det andra? Och är verkligen plaståtervinningen så himla smart egentligen? Och blir det inte en väldigt massa transporter hit och dit och fram och tillbaka? Jag står i soprummet och undrar “vem i hela värden kan man lita på”.
Nej, inte är det de stora företagen iallafall. Arla förklarade att de gamla maskinerna var slutkörda och att det inte längre fanns reservdelar. Några av de som pep till i de virala diskussionerna “älskade den nya med plastkork”. En av dessa, visade det sig efter tio sekunders googlande, jobbade som marknadsförare inom just förpackningsindustrin. Undrar vilken planet hen ska åka på bad- och solsemester till om ett par decennier. Kan jag lita på systemet, samhället, läs: alla vi i demokratin som genom våra folkvalda ska stifta lagar till skydd för natur och miljö? Tillåt mig undra!
Konsumenterna styr marknaden har det sagts. Bullshit! Det är tvärt om. Var gör jag min stämma hörd? Den butiksanställde och den som svarar i telefon när jag vill framföra mina åsikter som konsument har ju sina uppdrag. Dåligt betalda och utbytbara är de också medan de som äger är oanträffbara och oantastliga.
Jag tror inte att ägarna är okunniga och inte ser vart det barkar hän. Kanske saknar jag logik, men jag undrar faktiskt om de drabbats av något slags uppgivenhet. Att de skiter i effekterna och tänker: det är bäst att njuta så länge det går. Finns det en risk att du och jag är på samma väg? Jag vill inte att det ska vara så!
info@opulens.se
