En nomad i männens värld

TEATER. I föreställningen Frida Uhl på Strindbergs klassiska teater skildrar Hanna Nygårds/Anna Pettersson på ett utmärkt sätt vissa inslag i hennes person, som självhävdelsebegäret, osäkerheten, egocentriciteten, den drivande personligheten och längtan efter att bli älskad, skriver Kurt Bäckström.

På Strindbergs Intima teater spelas nu Frida Uhl. Skådespelaren Hanna Nygårds tillsammans med regissören Anna Pettersson presenterar en spännande bild av Strindbergs andra hustru, österrikiskan Frida Uhl. I programbladet ges en känga till Lars Norén och Horace Engdahl, ”låt en mäklare starta en budgivning på deras arbetsrum”. På sitt sätt en talande programförklaring.

Det förklaras att avsikten med föreställningen är att dramatisera delar av Fridas liv, hennes person, arbete, hennes mod i en värld där männen även inom kulturens sfär dominerade. Gott underlag finns. När Fridas pappa, chefredaktören för mäktiga Wiener Zeitung, Friedrich Uhl, lät henne skriva i sin tidning fick det bli under manlig pseudonym. Att hon skulle få studera på universitet kom inte på tal. Det var inget för kvinnor. Men pappan visste att hon var begåvad. Och handlade på sitt sätt därefter.

Genom föreställningen väcktes tankar till liv om den kvinna som kan sägas vara det viktigaste skälet till att det enda Strindbergmuseet utanför Sverige finns i Sachsen, i Österrike, Oberösterreich, med kopplingar till Frida Uhls hemtrakter.

Det kan sägas att Frida Uhl var en nomad i männens värld. Och inte enbart med syfte på referenser till författare, konstnärer och teaterfolk. Lust och kärlek fanns också med. Inför grundandet av kabarén The Cave of the Golden Calf i London, vars tillblivelse Frida kunde ta åt sig en stor del av äran för, blev hon tillfrågad om hon ville tala med en man som hade förslag på program blev svaret: ” Jag kan tänka mig att ligga med honom men jag vill inte tala med honom.” Hon hade sin egen syn på det sexuella och trohet. Otrohet var inte det allra värsta här i världen.

En av de män Frida hade en närmare relation med var Baron Friedrich Werner von Osterén. Hon hade lärt känna honom i München i sammanhang där Rainer Maria Rilke var ett av de mer kända namnen. När hon återvände till Wien i början av 1900-talet efter ett omtumlande 1890-tal där hon i Berlin träffat August Strindberg och gift sig med honom var hon respekterad för sitt arbete i kulturens värld. Man talade om Frida som en “vollschlank”, mullig, och underhållande kvinna, som ofta ville berätta om sin exmake Strindberg.

Nu fördjupades förhållandet med von Osterén. Paret betraktades som nästintill gifta. Frida gjorde som tidigare med Strindberg och Frank Wedekind, hon ville främja sina mäns karriärer och handlade därefter. Männens ibland skeptiska syn på detta tog hon ingen större hänsyn till. Kopplingar till beteendet kunde anas i Fridas förhållande till “Papa”. Hon trodde att hon var tvungen att prestera för att kunna bli uppskattad och helst älskad. Relationen till modern låg på samma låga nivå och bidrog ytterligare till att föräldrarelationen som helhet var dålig. Detta skulle sedan tyvärr få sin tragiska uppföljare i Uhls och Strindbergs dotters, Kerstin, usla föräldrakontakter med för henne åtföljande olyckligt liv.

Ett försämrat läge i relationen uppstod efter några år. Baron von Osterén var besvärad av Fridas uppträdande och svartsjuka. Han ville därför bryta förhållandet. Frida kunde inte acceptera detta utan stämde sin älskare för ärekränkning. Han skulle bland annat ha hotat att knuffa henne i en swimmingpool, så fort tillfälle skulle ges. Ett något vagt hot kan tyckas och inte någon direkt fara för allvarligare skador för den drabbade. Men Frau Strindberg menade att von Osterén verkligen ville göra henne ordentligt illa, rent fysiskt. Den rädsla hon kände var enligt henne själv befogad, von Osterén hade år 1898 i Prag dömts för mord på sin dåvarande älskarinna. Straffet blev ganska snart omvandlat till vård på mentalsjukhus. Som lök på laxen kan tilläggas att Frida hade förträngt att hon själv hotat sin älskare med pistol vid två tillfällen. Hon drog dock tillbaka sin stämningsansökan.

Ett nytt bevis på obalansen i Fridas humör kom i dagen den 1 januari 1908. Hon stormade in på Hotel Bristol för att ställa en bekant, Fürst Fugger, till svars. Hon kände sig förolämpad av honom. Ett skott avlossades. Frida menade att det var riktat mot henne själv. Ingen blev skadad men det blev ändå förödande för Frida. Hon kände sig tvungen att flytta utomlands.

I föreställningen på Strindbergs klassiska teater skildrar Nygårds/Anna Pettersson på ett utmärkt sätt vissa inslag i Frida Uhls person, som självhävdelsebegäret, osäkerheten, egocentriciteten, den drivande personligheten och längtan efter att bli älskad.

En film om Frida Uhl ska göras i Österrike. Vetenskaplig rådgivare är Friedrich Buchmayr, författare till den internationellt uppskattade boken, Madame Strindberg – oder die Faszination der Boheme. Hanna Nygårds skulle vara ett spännande namn för titelrollen.