LIVSSTIL. När det gäller klimatkrisen talas det allt oftare om skam i sammanhanget. Till exempel flygskam, klimatskam och som nyligen i en DN-artikel, av Hanne Kjöller, flerbarnsskam. Erik Cardelús försöker reda ut skambegreppen.
En forskningsstudie från Lunds universitet pekar ut de fyra mest effektiva livsstilsvalen för klimatet. Det mesta är välkänt, stött och blött otaliga gånger. Skifta över till en växtbaserad kost, lev utan bil, undvik flygresor och skaffa inte sig så många barn.
Ofta väcker detta reaktioner. Om vi kallar det skam, ångest, försvarsmekanismer eller bara mänskliga reflektioner är upp till var och en att avgöra. Varje människa känner sig själv bäst.
Intressant är dock att det talas allt oftare om skam i sammanhanget. Flygskam, klimatskam och nyligen i en DN-artikel skrev Hanne Kjöller att ”Flygskam är bra för klimatet — men flerbarnsskam är bättre.”
Låt oss därför — i denna skammens tidsålder — diskutera vilken skam som är rimligast och lättast att hantera.
Alla kan nog utan allt för stor pina trycka i sig en bönburgare då och då, kanske oftare än så. För visst måste man inte mumsa på döda djur hela tiden? Inte heller gynna den ofta så grymma djuruppfödningsindustrin. Sedan sägs det gröna vara bra för hälsan också.
Flyg då? Visst flygs det mer än någonsin globalt, trots att antalet postade bilder på flygresor på sociala medier har sjunkit snabbt. Så kanske finns här en viss skavande skam. Men i så fall, varför inte åka mer tåg? Där är det lättare att fotografera än i ett flygplan. Många europeiska städer har också enormt vackra järnvägsstationer, sådana som ofta används i reklam och i historiska filmer. Klick, klick. En tågresa kan vara behaglig också — läsa, prata, lyssna på pod och sådant kan vara ganska trevligt.
Ställa bilen då? Kanske sjunker ens imp-faktor en smula när chansen att cruisa fram i en suv eller sportbil minskar. Men nu finns ju Tinder och mycket annat, apparater och teknologier som sköts bäst utan ratt i handen eller i ett trångt baksäte. Dessutom har vi inte avgett något slags klimatets kyskhetslöfte och är begåvade med visst förnuft. Måste vi köra ungar till en bortamatch i obygden eller frakta hem arvegods från moster Agda, ja då är bilen bra.
Sedan kommer flerbarnsskammen, som Hanne Kjöller lyfter fram. Nja, att gå runt och skämmas för sina eller andras barn är ingen bra idé. Det blir ett recept på att må dåligt och det räcker med den psykiska ohälsa som finns i samhället idag.
Dessutom framkallas otäcka ekon, om det så kommer från diktaturstaten Kinas enbarnspolitik, eller de omfattande tvångssteriliseringarna i vårt eget land, samt tendensen att peka finger åt utvecklingsländer, så här bör vi allt hålla igen. Och slutligen verkar det dessutom som om de unga har fattat det här med klimatkrisen bättre än vi äldre.