INTERVJU. Den svensk-chilenska sångerskan och låtskrivaren Marcela Contardo har precis släppt sin nya skiva Utan mörker inget ljus. Låtarna är på svenska men inspirationen kommer både från Norrland och den chilenska stillahavskusten. Marcela bor sedan många år i Stockholm men växte upp i Västerbotten.
– Västerbotten är ett ganska platt landskap, i alla fall vid kusten. Att landskapet är lågmält gör att du ser mindre saker med bättre skärpa. Höstfibblan i september, nässelfjärilen om våren och spiggen vid Bettnesand sommartid.
När jag första gången lyssnade på titellåten hade jag precis spelat Bo Kaspers Orkesters platta New Orleans. Februari är semestermånad i Chile, och för första gången på månader har jag fått lust att lyssna på musik på svenska. Marcelas låt Utan mörker inget ljus förstärker känslan från New Orleans, fast med helt andra influenser. Skivan passar väldigt bra här vid den chilenska kusten. Här samspelar lugnet och doften från eukalyptusträden med de starka vågorna från Stilla havet.
Den här sträckan av kusten, rakt västerut från Santiago, kallas för El Litoral de las Poetas (fritt översatt poeternas kust). Här har bland annat Pablo Neruda och Nicanor Parra skrivit flera av sina viktigaste texter. Marcelas släkt kommer härifrån, från hamnstaden Valparaíso, och här känner hon sig hemma.
– Jag älskar Chile. Kulturen, maten, människorna och havet.
Marcela berättar att hon är fascinerad över hur stor skillnaden är mellan de två tvillingstäderna Valparaíso och Viña del Mar.
– I Viña gillar jag att sippa på en café cortado och spana in folk. Valparaíso är den perfekta staden för nattliga äventyr, att gå och lyssna på livemusik av alla stilar, alltifrån tango till jazz och bolero. Underbart.
För Marcela är hennes dubbla nationella identitet en gåva som bitvis är svår att hantera. l låten Valparaíso gör hon upp med detta tema.
– Det fina med att tillhöra den chilenska diasporan är att du blir bredare i ditt sätt att se världen. Det tråkiga är kanske att Chile och Sverige ligger så långt ifrån varandra. Du känner att du måste välja bort ett liv du också kunde ha levt.
När Marcela var yngre funderade hon kring mellanförskapet, att inte riktigt känna tillhörighet utan att alltid vara lite av en outsider.
– Jag kunde tycka att det var jobbigt med folk som ville ringa in det typiskt svenska eller chilenska. Jag är så mycket mer än en nationalitet, kände jag då, och det känner jag nu också.
Idag upplever hon mer av konflikten mellan stad och glesbygd. Släktgården är en låt som inspirerats av denna fråga. På låten utforskar Marcela om det fungerar att göra en venezuelansk joropo om ett så svenskt tema.
Marcela antar utmaningen att göra något nytt av sina inspirationskällor som Cornelis Vreeswijk och chilenska artister som Violeta Parra, Victor Jara, Inti Illimani, Nano Stern och Mon Laferte.
– Mon Laferte är som en chilensk Miss Li. Väldigt cool och egensinnig i sitt artisteri! Jag måste också nämna Mercedes Sosa, trots att hon tillhör grannlandet…”
info@opulens.se
