PRESSETIK. Vi har det pressetiska system vi har, men det baseras på att ansvariga utgivare faktiskt agerar ansvarsfullt. Någon på Aftonbladet borde få en seriös reprimand, skriver Lisa Bjurwald.
Aftonbladet fälls av Pressens Opinionsnämnd (PON) för publiceringarna om teaterchefen Benny Fredriksson, som enligt hans änka direkt bidrog till makens suicid. Tidningen har enligt PON “grovt brutit mot god publicistisk sed” i artiklar som utmålade Fredriksson som i det närmaste en tyrann.
Nämnden konstaterar att Aftonbladet inte haft tillräckliga belägg för sina anklagelser och att de har publicerat djupt kränkande och nedsättande omdömen, som det är mycket svårt att försvara sig mot. Fredriksson borde också, påpekar PON, ha fått mer tid på sig att bemöta uppgifterna.
Goda nyheter för den handfull av oss som varnat för oetiska mediedrev under och i spåren av metoo-rörelsen – eller är det? Har egentligen PON-fällningar någon större betydelse?
Två anledningar till att jag tvekar: för det första är en fällning utan skadestånd eller andra kännbara konsekvenser väldigt lättviktig botgöring mot ett fall som är så allvarligt, att en människa valt att avsluta sitt eget liv. Benny Fredriksson är borta för alltid, hans änka och söner får leva med sorgen och saknaden.
PO/PON kan liknas vid en sträng men lite föråldrad magister, som straffar en olydig elev genom att låta den skriva: ”Jag har varit stygg” på svarta tavlan till allmän beskådan (den tidning som fälls måste publicera fällningen väl synlig). Och det går väl an om det gäller mindre allvarliga övertramp, men är det tillräckligt när det handlar om ett oförsvarligt illa underbyggt och för att inte säga direkt blodtörstigt drev?
Den andra anledningen till att konsekvenserna borde bli större för Aftonbladet, är att tidningen fortsatt med sina tunt baserade och i svensk press sällsynt ondsinta förtalskampanjer. Denna gång heter offret Martin Kragh, Rysslandskännare vid Utrikespolitiska Institutet som till synes grundlöst och till namnkunniga kollegor och journalisters förfäran hängts ut som spion (!).
Att Aftonbladet ens har mage att börja förfölja en annan person efter Fredrikssons suicid förra våren visar på en särskild hänsynslöshet och/eller känsla av att ”vi kan publicera vad vi vill i skydd av pressfriheten, inklusive förtal, skvaller och rena påhitt”.
Någon som däremot bör hyllas i sammanhanget är Aftonbladets Robert Aschberg, som i det senaste tv-avsnittet av Aftonbladets och Viafrees program för snabbgranskning ”200 sekunder” synar de kvinnor som metoo-förföljt regissören Ulf Malmros.
Det krävs mod för att gå emot rådande samhällsdramaturgi, men Aschberg gör det — och avslöjar ”feministerna” (varav många sorgligt nog visar sig vara journalister) för vad de egentligen är; ett gäng hyenor. Om nu bara Aschbergs egen tidning kunde ställa sig på samma sida. Vi har det pressetiska system vi har, men det baseras på att ansvariga utgivare faktiskt agerar ansvarsfullt. Någon på Aftonbladet borde få en seriös reprimand för att göra bot för Benny Fredriksson-haveriet — och för att sätta punkt för denna bokstavligt talat livsfarliga drevtrend.
lisa.bjurwald@opulens.se
