Intervju: “Jag har en ambulerande personlighet”

DEBUTANT. Med romanen Rättvisans högre syfte debuterar Andreas Eriksson i april. Vladan Lausevic har intervjuat honom. Det blir ett samtal som kretsar kring Göteborg.

Med sin första roman Rättvisans högre syfte (Visto Förlag) som handlar om politik och brott debuterar Andreas Eriksson i början av april. Ett centralt motiv i boken är skildringen av födelsestaden Göteborg där handlingen utspelar sig.

Vem är Andreas Eriksson?

— Jag är egentligen en vanlig arbetargrabb från Göteborgs ”baksidas framsida” som råkade födas in i en intressant samtid som jag vill skildra. Jag brukar definiera mig som en skribent och debattör samt håller mig borta från ordet författare. Eftersom jag tycker att människor som presenterar sig som författare ofta gör det då man säljer dåligt och vill kränga böcker. Brukar även kalla mig ”göteborgare i exil”. Idag träffar jag även en annan tidning och då kommer jag säkert att berätta en annan historia om vem jag är. Jag är mångfacetterad och har rätt ambulerande personlighet.

Hur uppstod tanken att skriva en politisk thriller?

— Jag har alltid velat skildra Göteborg. Det var också så att jag ville skriva om att alla politiker inte är välvilliga människor utan att de flesta är maktfullkomliga. Om att Göteborg som en industristad på dekis producerar sådana människor som är nihilistiska och hänsynslösa. Det blev den naturliga vägen att berätta de två historierna parallellt och de miljöerna som har format mig. Baksidan av den kulturella eliten och den politiska miljön.

— Sommaren 2016 stod jag i Almedalen och drack rosévin och tänkte: ”är det detta man gör som politiker?”  Det kändes som trams. Titeln Rättvisans högre syfte är hämtad från en dialog från två karaktärer och speglar lärdomen om att vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Rättvisan har ofta ett högre syfte bland politiker. Moralen är inget självändamål utan ett redskap.

Hur känner du att Göteborgs har förändrats sedan din barndom? Vad är bättre respektive sämre jämfört med tidigare?

— Göteborg är som en person som när tåget ska gå inte ens har kommit till stationen. Och när tåget har börjat rulla så hoppar han på i sista stund! Göteborg har alltid en förmåga att överleva och kommer alltid igen och har utvecklats till en fantastiskt bra stad på många sätt. Det kanske beror på att Göteborg som en sunkig industristad har tvingats producera mycket kultur.

— En liknelse, som är lite långsökt, är kritiken emot ekonomen John Maynard Keynes. Hans idéer är, enligt kritikerna, fel för att han anser att ekonomisk stimulans skulle fungera som att ett krig stimulerar ekonomin. Trasiga fönsterrutor får glasblåsaren att producera glas. Lite så är det med Göteborg. Kaoset tvingar fram bra kultur. Det är tydligt att gamla industristäder som Göteborg, Manchester, Liverpool gör det.

Göteborg har delvis blivit mer sargat, nedgånget och konfliktfyllt men samtidigt har man uppnått ett större kulturellt, och delvis ekonomiskt, välstånd idag. Göteborg är jämfört med Stockholm mer av en anglosaxisk stad. Det märks överallt. Arkitekturmässigt och kulturellt ser det annorlunda ut. Kroglivet i Göteborg definierar staden otroligt mycket. Och så även kulturen och det dekadenta levernet.

Om du skulle vara Göteborgs kommunalråd under en vecka, vilka beslut skulle du genomdriva?

— Jag hade nog förtätat staden eftersom Göteborg är en väldigt glest byggd stad. Och så hade jag genomfört bygge av linbanor och monorails överallt samt bundit samman Hisingen med fastlandet. Jag hade också gett alla krogar serveringstillstånd dygnet runt för alltid så att man kan ha öppet konstant.

— Vidare så hade jag rivit förorterna och låtit människor bo inne i staden istället. Hammarkullen hade kunnat bli ett museum. Jan Jörmark (han har skrivit flera böcker om internationell företagsamhet och globalisering) hade fått ta över som kommunalråd sen. Man ska komma ihåg att Göteborg är en mycket mer segregerad stad än Stockholm eftersom förorterna ligger längre bort sett till pendelavstånd i tid. Det tar lika lång tid att åka ut från centrala Göteborg till en förort som Biskopsgården som det gör att åka från Göteborg till Varberg eller Trollhättan.

— Sist men inte minst hade jag förändrat det där stadshuset. Mest på grund av korruptionen som skadat Göteborg så ofantligt mycket. Ingen verkar få bukt på det där. Både den styrande majoriteten och oppositionen i Göteborg är en del av problemet. Det är upp till Alliansen att göra sitt nu, men jag tror det inte innan jag ser det.

Hur ser dina framtidsplaner ut? Vad gör du om fem år?

— Jag har förhoppningen att kunna vara stolt över att ha gjort den här intervjun. Min ambition är att i fortsättningen bara skriva om Göteborg i form av längre texter. Min roman är bara en aptitretare för vad som komma skall. Om fem år har jag kommit på fötter ännu mer. Under de senaste åren har det varit stormigt.

— Jag har till och med tvingats att bo på Göteborgs centralstation i ett par dagar. Det känns bra att ha en egen nyproducerad trea och en bok publicerad. Jag fortsätter på det här spåret och hoppas att inte behöva be fler människor om soffplatser. Dessutom hoppas jag att hålla mitt löfte om att vara relativt nykter. Missuppfatta mig inte, jag super fortfarande mycket även om det inte är som förr.