RESEBREV. Björn Gustavsson tog in på Bröndums anrika hotell där sekelskiftesstämningar från Skagenmålarnas tid alltjämt lever kvar.
Danmarks nordligaste stad Skagen fick sina stadsrättigheter redan 1413. Men först i början av 1900-talet, då en rad kända konstnärer hade bosatt sig här, började detta livaktiga fiskeläge bli känt i bredare kretsar.
De friluftsmålare som sökte sig hit fascinerades av det säregna ljuset. Och ljuset är onekligen säreget här på den nordliga spetsen av Jylland, sommar som vinter. Kattegatt möter Skagerrack, sandvidder möter havsvidder…
Även Evert Taube inspirerades av det speciella Skagen-ljuset. Han bodde här sommaren 1919 och gjorde samtidigt en av sina första oljemålningar. Vid denna tid gjorde han också ett av sina första framträdanden som trubadur. Det skedde på Bröndums hotell – som var centrum för målarkolonin på Skagen. På Bröndums skrev Taube även texterna till sin första vissamling: Sju sjömansvisor och Byssan Lull.
Också Hugo Alfvén bodde en tid i Skagen. Under en stipendievistelse i Italien hade han mött den vackra Marie Kröyer, gift med den internationellt kände danske konstnären PS Kröyer. På Glyptoteket i Köpenhamn såg Alfvén senare en målning där Marie står på en Skagenstrand och med ryggen mot betraktaren blickar ut över ett månskensblankt hav. Intill sig har hon en hund – symbolen för trofasthet… Konstverket återuppväckte den unge Alfvéns förälskelse.
PS Kröyer gissade att det hela bara var en oskyldig liten ”fling” och trodde nog inte att hustrun skulle överge honom för en fattig svensk musiker – som dessutom hade rykte om sig att vara lösaktig kvinnokarl. Kröyer till och med dristade sig att bjuda Alfvén till Skagen och hyrde ett litet hus åt denne!
Men detta rosenomgärdade sommarhus blev ett kärleksnäste, sommaren 1903 såväl som sommaren 1904. Året därefter fick det unga ”skandalparet” en dotter, och 1909 flyttade de in i en överdådig, nationalromantiskt byggd villa i Tällberg – ett projekt som mer eller mindre skulle komma att ruinera tonsättaren.
PS Kröyers sista stora målning, som kan beskådas på fantastiska Skagens museum, visar valborgsmässofirande på havsstranden och konstnären själv som ”pyrotekniker” vid brasan. I eldslågornas vindriktning har konstnären, infernaliskt nog, placerat hustrun och den unge svensken; det är som att Kröyer här sänder död och förbannelse över de älskande. Framför paret syns ringdansande barn – likt demoner på en medeltida helvetestavla.
I Skagen skrev Hugo Alfvén sommaren 1903 sången Ved huset – möjligen fröet till hela Midsommarvaka; en rapsodi han de följande veckorna snabbt skrev ned.
Jag lyssnar till det översinnligt känsliga tema som i Midsommarvaka smyger sig in efter ungefär sex minuter; mjukt som skymningsljus över Skagens vita stränder. Sekvensen genomsköljer resten av rapsodin: en våg av ömsint kärlek som inget kan stoppa – inte ens kompositören själv.
Konstnärskolonin på Skagen, präglad av naturalistiskt friluftsmåleri och överdådiga motiv i det starka, särpräglade ljuset, genomsyrades av en stor gemenskap, med många glada upptåg i ”Hipp hipp hurra-anda”. Vistelsen i kretsen av ”ljusmålare”, som även innefattade åtskilliga svenska konstnärer, och i ett landskap som grandiost blandade hav och himmel, stärkte Hugo Alfvéns beslutsamhet att fortsättningsvis ägna sig åt kontinuerligt komponerande.
De vidsträckta sandsträndernas intensiva sken, det fjäll-lika hedlandskapet, sanddynerna, Kattegats och Skageracks saltstungna möte på landtungan uppe vid ”Grenen”, det pittoreska vardagslivet med fiskare och sjömän, de sena middagarna i hotell Bröndum – allt sådant plus framförallt förälskelsen i Marie måtte ha kastat Alfvén in i den ”lyckliga dröm” han här tyckte sig uppleva. (Memoarerna avslöjar visserligen inte så mycket om Skagenvistelsen – förmodligen för att de skrevs efter skilsmässan från Marie Kröyer.)
Med Bröndums som utgångspunkt kan man lätt leva sig in i alla de motivkretsar som med koloristiskt överdåd fyller de många ramarna på konstmuseerna: Skagens museum, Michael och Anna Anchers hus och Holger Drachmanns gamla bostad. Skagen: ett resmål jag ständigt vill återvända till.
bjorn.gustavsson@opulens.se
Alla artiklar av Björn Gustavsson
