Under det förra seklet verkar den vetskapen för många fått en förskjuten innebörd. Från ett lugnt konstaterande att det ibland är fåfängt med ambitioner till en ständigt stressande uppmaning; ”Låt oss ta oss dit där gräset är grönare!”
De goda föredömena exponeras flitigt i kvälls- och veckopressen. De där som bara utstrålar duktighet då de i porträtten framstår som såväl kompetenta karriärister, som ansvartagande barnafostrare och spännande älskare. Allt i en och samma person. Samtidigt hinner dessa duktiga förstås också med någon intressant och stimulerande hobby liksom lättare förströelse som exempelvis paf bonuskod.
Hela mediasamhället verkar vara en jättelik konspiration med syfte att ge oss som är för slöa dåligt samvete. För livet är ett smörgåsbord av möjligheter att välja och vraka bland och ser man inte upp så är det bara den där äckliga inlagda skinkan kvar på bordet och nöjer man sig med den så kan man gå i pension eller helst lägga sig uti sin grav.
I dessa new age-tider gäller inte i första hand hedonistisk glupskhet av en och samma rätt utan att hitta balansen – yin och yang bland smörgåsbordets alla delikatesser. Det är inte lätt. IT-kurser och åter till naturen-helger, bröstförstoringar och midjeförminskningar, vinprovarkvällar och nikotinplåster, föreningsengagemang och satsa-på-dig-själv, medvetandehöjande retreater på svensk landsbygd och exotiska platser på andra sidan jorden.
Och så barnen. Glöm för fan inte barnen!
Som förälder har Du ansvaret att också Dina barn har en stimulerande tillvaro. Ett barn som har tråkigt riskerar att bli morgondagens dagdrivare. En looser.
Redan i fosterstadiet bör DU tänka på vilken förskolepedagogik just Ditt barn behöver. När den lille nått ett par års ålder finns det dataförberedande utbildningar för att din ögonsten ska kunna möta det framtida samhället. Future kids. Inför skolstarten är valsituationen så till den grad allvarlig att det väl bara är att från EU vänta ett införande av spöstraff för de som inte kan skilja Walldorf från Montessori.
Men tro inte att du kommer undan så lätt. Å nej, barn som har en aktiv fritid erhåller också bättre skolresultat säger förstå-sig-påarna. Så det gäller att också ställa upp som chaufför och finansiär till träningar, danslektioner, kulturskolor, filmklubbar…
Det gäller att ha många järn i elden annars är man som människa snart på efterkälken i livets kapplöpning. Flest dokumenterade erfarenheter när hon dör vinner.
Motbild. En kopp kaffe i frusna händer. Upplösningen av rummets begränsningar vid behagligt dagdrömmeri. Bästa vänner som skrattar bara just för att de är bästa vänner. De många trista vardagsproblemen som tillfälligt upphör vid den fullständiga koncentrationen över att lösa ETT enda intressant problem i vardagen. Lättandet av trycket i en länge tryckande blåsa. Vatten i torr strupe. Och Barnet, det vackraste Gud skapat, som underskönt sover efter en natts koliksmärtor.
De lyckliga stunderna i livet låter sig sällan avbildas i kvälls- och veckopress. Än mindre är de några exklusiva delikatesser på ett smörgåsbord för dem med ambitioner och pengar. Det mest tragiska är hur denna jakt efter grönare gräs drabbar barnen. Barn som ibland tillåts att ”ha tråkigt” lär sig att dagdrömma och att låta information sjunka in, kort och gott – att tänka. Stressade barn lär sig ingenting.
Om man inte under hjärntvättsliknande förhållanden automatiskt matar barnen med fakta. Men vilka slags kunskaper blir det? En undersökning visade att få av dagens skolelever visste var ordalydelsen ”All makt utgår från folket” går att finna någonstans. Däremot visste de flesta vilket företag som står bakom den i mediasamhället förmodligen mest tjatade reklamdevisen – ”Vi ger mer!”. Några djupare funderingar kring demokratibegreppet kunde undersökningen förstås inte heller hitta.
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Morgondagens stressade smörgåsbordsgäster är sprungna ur skötet av ett samhälle som väljer marknadslycka framför folkstyre, konsumtion framför reflektion. Ett samhälle vars vuxna medborgare bevisar sin potens, sin status, genom att vara aktiva och aldrig, aldrig nöja sig med inlagd skinka.
