HELSINGFORS. Idag publicerar Opulens fem dikter ur Nicko Smiths diktsamling Kärlekens kalligrafi, där poesin rör sig genom ett dystopiskt Helsingfors bland brödköer och utslagna människor som tappat sin bort sina röster och vidare rakt in i poetens vardagsrealistiska rum.
Jag började skriva en diktsamling
om det vackra i att åldras
att omfamna livets gång
Jag svär,
Jag ville inte tillbaka hit
Till utsikten från pissoaren
intill Stengårds sjukhus
Till buss nr 40 i norra Haga som aldrig kom fram
Till brödköerna i Nedre Malm
där mina systrar och bröder super ihjäl sig
Spöken av aska & rök
*
Skådar ut mot vågorna
som drunknar bortom Sveaborg
Ett styckat hav av plast
Allt jag ser
Döda fåglar som faller från skyn
Döda fågelmänniskor & olja överallt
*
Någonstans mellan Kinaborg och Torkelsbacken
intill Hesarin Grilli
Hundratals efter hundratals, eller är det tusentals?
Människor uppradade — Hursti brödkö
Jag pratar med
killen med flint & gråsprängt skägg
som säger att han håller på att supa ihjäl sig
“Minulla oli nälkä” står det på en
skylt i lokalen
Inser
att hunger
handlar om så mycket mer än mat
*
Läser några dikter
av Pentti Saarikoski
Petar
mig i näsan
Tänker på finska vinterkriget,
Moses i vassen & räkningar som är försenade
Tvättkorgen är överfull
Måste tvätta tankarna
Mer Somac!
Mer stilla stormar!
MMMmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Mer
vardagsrealism & surmjölk!
Kavlar upp skjortärmarna
hackar mer lök
Tills jag gråter igen
*
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Ringde och bokade en tid till massören
Skrek åt den meningslösa tv-reklamen
modeslavarna & allting
som inte betydde någonting
Silikongudinnorna hade kraschat
tillsammans med plasthimlarna & rädslan att inte räcka till
En dystopisk stå-upp tragedi på bästa sändningstid
Sen lärde jag mig älska igen
info@opulens.se
