Asylsökande söker tröst i Svenska kyrkan i Paris

AVSLAG. Vår kulturkorrespondent Anne Edelstam, själv engagerad i arbetet, om hur afghanska flyktingar får hjälp av Svenska kyrkan i Paris. Många av dem har sökt asyl i Sverige men fått avslag av migrationsverket och sedan tagit sig till Frankrike.

Trots högt tryck och små medel följer svenska kyrkan i Paris Jesus budskap: “Kom till mig, alla som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” (Matteus 11:28).

Prästen Tua Sällström har allt sjå i världen att hjälpa de framförallt afghanska ungdomar som dagligen anländer till kyrkan för att få hjälp. Tusentals av dem har sökt asyl i Sverige och bott där i flera år för att sedan få avslag av migrationsverket. Några har lyckats ta sig till Frankrike för att söka sin lycka här i stället.

– Sedan i våras har trycket verkligen ökat berättar Kristina Hallström, vikarierande kyrkoherde i Svenska kyrkan i Paris. Vi var helt oförberedda på detta. I början kom det en eller två personer per dag. De fick samtala, låna dusch och tvättmaskin. Men nu har vi cirka 60 personer per dag så vi kan inte längre förse dem med samma service, vi ger dem i stället direktiv till kommunala ställen i Paris. Däremot får de komma hit dagligen och prata av sig, ladda sina mobiler, värma sig för de flesta sover ute och det börjar bli riktigt kallt nu. Vi har i alla fall fått så pass mycket bidrag att vi kan erbjuda dem kaffe och snacks dagligen.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Jag var där under språkcaféet kyrkan ordnat för att de ska få lära sig franska. Sara Brachet koordinerar de frivilliga lärarna. Vi fick oss tilldelade olika högar papper för antingen nybörjare, mellanstadiet eller avancerade. Jag hade fem nybörjare som alla pratade mer eller mindre bra svenska. Samtliga hade bott i Sverige i två eller tre år och lärt sig språket väl.

– Jag längtar tillbaka till Sverige. De är så snälla där, inte som här förklarade Samir för mig.

Han hängde med huvudet, hade svårt att koncentrera sig på lektionen och var uppenbarligen trött.

– Jag sover ute under en bro och i natt kom polisen och förvisade oss, de tog våra tält och sovsäckar så jag har inte sovit mycket.

Han dricker kaffe efter kaffe för att hålla sig vaken. Ali är syrier och hade tagit sig till Sverige och vidare hit med en dotter — tioåriga Fatima han nu skulle hämta i skolan — men lämnat kvar fru och en liten son i Syrien. Samtliga är vetgiriga, talar och skriver både farsi, turkiska, dari och några kan även lite engelska.

De flesta asylsökande kommer från den utsatta minoritetsgruppen hazarer. De är shiamuslimer, historiskt diskriminerade av såväl den afghanska staten som av talibanerna vilka tillhör den sunnimuslimska majoriteten. ”Hazarer kan jämföras med avfällingar och otrogna och kan därför dödas”, enligt extremisterna. Khaled Hosseini, i sin bästsäljare roman Flyga Drake, beskriver vältaligt hur de behandlas illa i Afghanistan, är ofta tjänare och anses ”smutsiga” av majoritetsbefolkningen. 65 procent av hazarerna utrotades av Abd-Rahman Khan för ett hundratal år sedan men de utgör fortfarande cirka 17 procent av befolkningen. Under 2016–17 har det skett mord, kidnappningar och terrordåd mot hazarerna vilket gör att de känner sig speciellt utsatta och flyr därifrån om de kan.

Under Sveriges oväntade flyktingström 2015, bedömdes det att vi framförallt skulle ta emot syriska flyktingar trots den svåra situationen även i Afghanistan. Vi får hoppas för dessa ungdomars skull att de har bättre tur i Frankrike för de utgör absolut ”ett tillskott till landet dit de kommer” som Kristina uttryckte det.

I väntan har de i alla fall ett tillfälligt ”hem” i kyrkan där de tas emot med öppna armar. “Älska din nästa såsom dig själv” är ett av de viktigaste budorden, låt oss inte glömma det.