PIONJÄR. Jenny Nyströms vykortsmotiv och illustrationer producerades i stora upplagor. Konsten var därmed inte längre enbart en angelägenhet för eliten utan nådde ut till folket. Anne Edelstam har sett en aktuell utställning om denna pionjär.
Jenny Nyström – Illustratör och pionjär
Till 17 februari 2019
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm
Jenny Nyströms barnillustrationer är del av den svenska barnboksidyllen. Internationellt sett så är det inte bara den svenska modellen många ser upp till utan även den ”svenska idyllen”. Men Jenny Nyström var mer än idylliker vilket denna utställning på Sven-Harrys i Stockholm framhäver.
Vår så folkkära illustratör var framför allt en skicklig konstnär med ett konstnärskap aldrig fick blomma upp fullt ut. Ekonomiskt pressade förhållanden ledde henne till illustrationernas och tidningarnas värld och där stannade hon livet ut. Hon gifte sig och fick ett barn men det var hon som försörjde familjen. Kunde vi annars ha haft en kvinnlig motsvarighet till Carl Larsson? Det tror jag efter att ha tagit del av denna annorlunda och ändå så familjära utställning. De oljemålningar och porträtt som visas hade jag inte sett innan. Bara för att få se dessa är det värt besväret att ta sig hit. Hennes enorma självporträtt — målat under hennes år i Paris 1882-1886 — pryder den stora glasväggen som leder ut mot Vasaparken. Jenny står där stolt, upprätt och självsäker. En kvinna som vet vad hon gör och kan sin sak, vars liv innebar en annorlunda resa än den som de flesta av hennes jämlikar företog.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Det var svårt för henne att hitta arbetstillfällen eftersom jobben var få. Dessutom är det värt att tänka på att livet för en arbetande kvinna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet knappast var en dans på rosor. Men tack vare sin skicklighet fick hon kontrakt med ett förlag som producerade vykort. Flera av de akvareller hon producerade som underlag för vykort kan beskådas på Sven-Harrys. När jag tittar lite noggrannare på hennes akvareller upptäcker jag både humor, modernitet och samhällskritik i dessa annars så ”oskyldiga barnmålningar”. Tomten kör flygplan och får en hjälpande hand av exotiska djur som elefanter och giraffer för att dela ut julklappar… I motiven på påskkorten kan man utskilja hennes feminism: ena hönan bär till exempel en dokumentmapp med texten ”Anti-tuppföreningen”. Jenny var också en duktig fotograf och visste att utnyttja den nya teknologin. Hon använde huvudsakligen fotografierna som förlagor för sitt måleri.
Även om hon kanske inte verkar så banbrytande i våra ögon, var hon pionjär i utvecklandet av sitt konstnärskap. Illustratörer existerade nämligen i princip inte som yrkesgrupp i dåtidens Sverige utan hon lärde sig yrket under sina studieår i Paris. Hon skapade sitt eget bildspråk. Det var ett språk som tilltalade barn men även uppskattades av vuxna. Även i de folkkära, idylliska och traditionella bilderna tar hon med dåtidens nymodigheter. Det rör sig till exempel om tomtenissar som går på bio eller lyssnar på radio och hönor som pratar i telefon.
Utöver dessa utsvävningar, urskiljer jag en medveten strävan att profilera sig professionellt på ett helt nytt fält: massproduktionens arena. Hennes kort och illustrationer kunde därigenom nå helt nya grupper. Konsten var inte längre enbart förbehållen eliten utan nådde ut till folket. Var det möjligtvis hennes enkla bakgrund som ledde till detta intresse för att nå de mindre bemedlade och barnpubliken?
Inte kunde hon väl ana att hennes illustrationer skulle nå världens alla hörn och att vi i vår tid skulle komma att förtjusas över hennes konst. Kommer ni hit så försök att se med dåtidens blick och gå på upptäcktsfärd efter de moderna bildelement som egentligen inte borde finnas i just den bilden. Jag säger inget mer utan överlåter åt er att själva upptäcka allt som denna fina utställning rymmer!
