DANSDRAMATIK. Strindbergs Fröken Julie i brasiliansk nytolkning som dansverket Julia framfördes på Göteborgs dans- och teaterfestival. Lena Torquato Lidén är starkt berörd av detta kammarspel.
Julia
Baserad på Fröken Julie av August Strindberg
Regi: Christiane Jatahy
På scen: Julia Bernart och Rodrigo dos Santos
Göteborgs dans- och teaterfestival
I alla kärleksrelationer finns den, gungbrädan av makt mellan två människor som kanske eller kanske inte älskar varandra. Kärleken övervinner allt heter det, men så är det kanske inte. Därför att det omgivande samhället sätter reglerna mellan människor, oavsett om man vill det eller inte. Vi kanske tror att vi är fria från samhällets konventioner, men de har internerats i oss. Vi andas och lever i ett system som på många sätt är orörligt och konservativt. I ögonblick av smärta och utsatthet tänker vi med våra fördomar och mardrömmar.
I denna brasilianska version av Strindbergs Fröken Julie är rollgestalterna en ung rik vit flicka och hennes tjänare och chaufför. Hon försöker på alla tillgängliga sätt få honom att gå henne tillmötes och förföra henne. Scenen är enkel och växlar mellan filmade förinspelade sekvenser på en stor filmduk, skådespelarna direkt framför oss eller gömda bakom skärmar med kameror som betraktar dem. Det är fantastiskt regisserat och spännande, hemskt med ögonblick av humor. När flickan får sin vilja igenom och han älskar med henne blir det absurt, roligt och hemskt samtidigt eftersom han pratar oavbrutet och planerar allt de ska göra tillsammans.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Han planerar och försöker få henne att gå med på att de ska starta ett nytt liv, men det känns framförallt som två desperata som lutar sig ostadigt mot varandra. Mannens tillfälliga övertag i den fysiska styrkan som hon inte kan stå emot och hon vädjar att hon är rädd. Hon vill att han ska säga att han älskar henne, men han bara planerar vilt och utan några känslor alls. Han tvingar henne att hämta en väska så de kan fly tillsammans.
Mitt i detta går en av kamerorna sönder och nu svävar vi i publiken i ovisshet om det är sant att den verkligen gått sönder eller om det är en del av hela planen att vända uppochner på konventionerna för en teaterscen.
När de tekniska svårigheterna är överstökade kommer hon tillbaka till honom i babydollklänning och absurt högklackade röda skor. Nu är rollerna ombytta, hon domderar, hotar och beter sig som den överklass som härskar över detta Sydamerikas största land. Hon låter honom få veta hur otroligt hans naiva planer med henne har varit. Förnedringen svider i skinnet och gör mig illamående. Detta otroligt skickliga kammarspel har berört mig på djupet. I sin djupa ojämlikhet är alla parter fångna i sina roller och mänskliga känslor förminskas till spelpjäser i ett spel där utgången tyvärr är alltför förutsägbar.
info@opulens.se
