RESEREPORTAGE. ”Från San Fransisco fortsätter jag söderut mot Los Angeles. Snart är jag ute på spikraka vägar längs den ödsligt magnifika kustremsan mellan Santa Cruz och Monterey, en idyllisk kuststad som figurerar i flera John Steinbeck-romaner.” Opulens Björn Gustavsson skriver reportage om och från folk- och kulturlivets USA. Detta är den andra delen av tre. Den första handlade om New York.
Från New York fortsätter jag söderut till sexmiljonersstaden Philadelphia, USA:s huvudstad från självständighetsförklaringen fram till år 1800.
Med Amtrak-tåg tar resan bara en timme. Ytterområdena ger ett förslummat intryck med uråldriga, förfallna fabriksanläggningar och kringliggande arbetarkåkar i monotona rader. Efter de senaste decenniernas industriella nergång har dock Philadelphia, i likhet med exempelvis Detroit, börjat ett nytt, postindustriellt liv. Många konstnärer har flyttat hit: kreativiteten flödar …
Jag tar in på Aloft hotell, inrymt i ett före detta bankpalats från trettiotalet. Utsikten från rummet på 90:e (!) våningen är svindlande: i öster ett konglomerat av storstadsbebyggelse, längst i väster ett grönt band av landsbygd. Långt där borta bor Amish-folket, tyska protestanter som än idag lever 1700-talsliv och ratar de flesta moderniteter.
I centrala Philadelphia vajar en svenska flagga i vinden. En gång i tiden, 1638—1655, hade stormakten Sverige en liten koloni här, ”Nya Sverige”. Den som vill studera svenskminnena i Philadelphia besöker lämpligen American Swedish Historical Museum, invigt 1926.
Philadelphia är en mångkulturell stad. Mer än hälften av invånarna är afroamerikaner. I city dominerar skyskrapor och en mondän stadsbild, men man behöver inte gå många kvarter förrän man ser att välståndet inte är jämnt fördelat. Jag ger en dollar till en svart man på en kyrktrappa – en stund senare skymtar jag honom glupskt ätande ett stycke bröd på den stora bondemarknaden, USA:s äldsta, inrymd i den före detta järnvägsterminalen Reading Terminal.
Sevärdheter? Besök gärna Independence Hall, där 1776 den amerikanska självständighetsförklaringen antogs och där senare – sedan britterna slutligen besegrats – USA:s författning proklamerades. Missa heller inte konstmuseet Philadelphia Museum of Art, som likt ett grekiskt tempel tronar överst på en väldig kulle. I ett intilliggande annex finns världens näst största samling Rodin-skulpturer. Ytterligare ett stycke bort ligger konstmuseet Barnes Foundation, byggt av en rik läkare som i ett slags folkbildningsanda ville samla konst för att förmedla estetiska upplevelser till arbetare och unga. Här finns världens största samling av tidig fransk modernism.
Hungrig i Philadelphia? Prova ekotrendiga restaurangen Talulas vid Washington Square – ett av många exempel på att unga amerikaner hakat på den vegetariska trenden. Stämningsfulla baren Times bjuder på livemusik samt högläsning av litteratur – inte minst erotisk sådan – på övervåningen.
Några dagar senare kliver jag ombord på inrikesflyget till San Fransisco. Att flyga tvärsöver den amerikanska kontinenten är ett sant äventyr! Det glesbefolkade jordbrukslandskapet på den före detta prärien ger efter flera timmar vika för den bergiga vildmark som indianerna in i det sista försvarade. Från en mils höjd ser jag Pine Ridge-reservatet i South Dakota, där tre tusen medlemmar av sioux-stammen fortfarande bor – i dag ett av USA:s fattigaste områden.
Trots att jag reser under vinterhalvåret möter Kalifornien med sommarvärme. Berkeley öster om San Fransisco domineras av prydliga villaområden i nästan skandinavisk stil. Efter frukost på bohemcharmiga The Note – som lika gärna kunde ha legat i Berlin – besöker jag en intilliggande ostaffär, driven av ett gammalt hippiekollektiv som numera ersatt droger med ekotänk.
University of California med femtio tusen studenter bildar en stad i staden. Campusområdet är lika väldigt som vackert. Mitt i allt reser sig ett utsiktstorn – en kopia av kampanilen vid San Marcoplatsen i Venedig. På 60-talet drabbade revolterande studenter samman med polis – och tårgasen låg tät över hela Berkeley. I dag råder ett nästan klosterlikt lugn på området – inte minst inne på dygnet runt-öppna Morrison Library, ett av flera universitetsbibliotek. Miljön, med sobra fåtöljer, bokskåp och färska tidningar, påminner om en gammal engelsk herrklubb i högreståndsmiljö. Det stora golvuret tickar saktmodigt. Knäpptysta förkovrar sig studenterna.
Staden Oakland, söder om Berkeley, grundades under guldrushen 1848. Särskilt sevärt är Oakland Museum of California, med en stor mängd amerikansk konst. Museet ger även en god bild av Kaliforniens historia från guldruschen och framåt.
Jag reser med båt över vackra Frisco Bay till San Francisco. Den starkt kuperade stan präglas av ett rutnätsmönstrat gatunät och väldiga avstånd. Det mest exotiska sättet att uppleva San Fransisco är förstås att åka spårvagn. De äldsta vagnarna som skramlar fram är från 1920-talet. Man kan stå på en uteperrong längst bak och känna håret fladdra i fartvinden med eller utan flowers in your hair.
Visst minns ni poplåten ”If you´re going to San Fransisco, don’t forget to bring flowers in your hair”? Från 1967 och ”Summer of love” flockades hippies från hela världen här i San Fransisco. Åtskilligt av hippiekulturen lever faktiskt ännu kvar, särskilt i stadsdelen Haight Ashbury – som i mångt och mycket påminner om ett jättelikt Christiania.
San Francisco har en efter amerikanska förhållanden ovanligt öppensinnad, liberal och progressiv befolkning. Här fick Donald Trump endast drygt 10 procent av rösterna vid det senaste presidentvalet. Runtom i stan syns affischer som utmålar Trump som diktator och beskriver honom som en fara för den amerikanska demokratin. ”Dags att avsätta tyrannen Trump” lyder en av uppmaningarna. Inne på legendariska City Light Bookstore – ett vattenhål för radikaler och litteraturmänniskor alltsedan beatniktiden på 50-talet – finns flera hyllmeter med radikala tidskrifter.
”I’m always drunk in San Francisco” sjöng jazzvokalisten Carmen Mc Rae – och försäkrade att hon inte var onykter: hon kände sig berusad av själva staden, som enligt henne trollade bort alla plågor i livet. Och visst är det inspirerande att ta del av all denna kulturella mångfald som utmärker staden, att vandra omkring i etniska enklaver som North Beach (italienare), Mission (latinamerikaner) och det omfångsrika China Town (en av världens största kinesiska stadsdelar utanför Kina) och besöka de väldiga parkerna: musik, sång, intensiva samtal, kärlek …
Två konstmuseer man inte får missa: The San Francisco Museum of Modern Art (SFMOMA). En femvåningsbyggnad modern och samtida konst av högsta internationella klass. Utställningsytan upptar 1,5 hektar! Nära den underbara Golden Gate-parken återfinns det imponerande konstmuseet de Young – sedan 2005 inrymt i supermoderna lokaler. Mängder av nutida konst kompletteras med exempelvis traditionell afrikansk konst.
Från San Fransisco fortsätter jag söderut mot Los Angeles. Snart är jag ute på spikraka vägar längs den ödsligt magnifika kustremsan mellan Santa Cruz och Monterey, en idyllisk kuststad med knappt trettio tusen invånare som figurerar i flera John Steinbeck-romaner.
Efter att ha besökt den charmiga fiskehamnen, med mysigt café och butiker med nyfångad fisk (och i vattnen runt omkring många sälar) checkar jag in på Martine Inn alldeles vid strandpromenaden – där för övrigt även John Steinbeck bodde en tid. Luften är frisk och saltmättad. Huset byggdes 1890 som familjevilla men har nu renoverats till nästan lyxklass, dock med mycket av den gamla stämningen bevarad.
Atmosfären är sober, lite gammaldags-fördrömd, ungefär som på anrika Bröndums i Skagen. Vid fönstren i sällskapsrummet har kikare ställts fram vid panoramafönstren – för den händelse man får se ett gäng valar i dyningarna strax utanför. Det finns även gott om exotiska fåglar.
Öster om Monterey skjuter dalgången Carmel valley in i landet, kantad av vingårdar och lövskogsklädda berg. Överallt kan man provsmaka lokalodlade viner av hög klass. Några mil in i landet besöker jag konstnären Patricia Quall, en före detta psykoterapeut som nu målar fascinerande modernistiskt i eget galleri: Patricia Qualls Contemporary Art.
Efter några dagar med bad och havsbrus fortsätter jag legendariska Highway 1 söderut genom ett bergsområde med sömniga småorter längs kusten – i mångt och mycket en amerikansk motsvarighet till italienska Cinque terre. På grund av jordskred föregående vinter är vägen nu avstängd; jag fortsätter därför istället på Higway 101 genom ett till synes oändligt, halvökenartat John Wayne-landskap, med enstaka rancher och väldiga boskapshjordar. Här och var bevattnade odlingar – och rader av lantarbetare som sliter på de kilometervida plantagerna under en obönhörligt gassande sol. Jag kan inte låta bli att associera till Steinbecks roman Vredens druvor …
Vill man uppleva en amerikansk badort utan särskilt många turister rekommenderar jag den lilla kuststaden Avila beach bara några kilometer från 101:an. Fantastisk sandstrand, resliga berg som ramar in härligheten. Jag sluter ögonen, låter floden av intryck sjunka till ro …
bjorn.gustavsson@opulens.se
