FÖRFATTARMINNEN. Jacqueline Woodsons Brun flicka drömmer är en personlig och politisk skildring om att söka sin plats i världen. Carolina Thelin läser en välkammad självbiografi.
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Översättning: Athena Farrokhzad
Natur och Kultur
Måndagen den 28 maj var den den amerikanska författaren Jacqueline Woodson i Stockholm för att ta emot Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. När hon tilldelades priset den 22 mars fanns fortfarande ingen av hennes böcker översatt till svenska, men nu äntligen finns hennes flerfaldigt prisbelönade Brown Girl Dreaming (2014) – skickligt och varsamt översatt av Athena Farrokhzad – i de svenska boklådorna.
Woodson, född 1963, har skrivit ett trettiotal titlar, främst för ungdomar men också för yngre och vuxna. Hon skriver ofta i jagform och perspektivet är mestadels en ung kvinnas. Rasism, segregation, klass, fördomar och sexuell identitet är teman som återkommer. Brun flicka drömmer är Woodsons självbiografi, skriven på fri vers. En personlig men också starkt politisk skildring om att söka tillhörighet och plats i världen. Den handlar om vem man är och vem man vill bli.
Woodson berättar om hur det var att växa upp i South Carolina och i New York som svart under 1960- och 1970-talen. Hon föds i Ohio – “ett land som slits mellan svart och vitt” – där sjuksköterskan bjuder mamma Mary Ann på varma kastanjer. Pappa Jack hinner inte fram i tid, så bråttom har Jacqueline. Samtidigt, i den stora världen, planerar Martin Luther King en demonstration till Washington och Malcolm X håller tal om den kommande revolutionen på en trälåda i Harlem.
Ohio. Kastanjstaten.
Mina fingrar böjs automatiskt till knytnävar.
Det gör alla bebisars händer, säger min mor.
Jag vet inte om dessa händer kommer att bli som
Malcolms – knutna i luften
eller som Martins – öppet frågande
eller James – böjda kring en penna.
Jag vet inte om dessa händer
Kommer att bli Rosas
eller Rubys,
varsamt klädda i handskar
eller våldsamt knäppta,
stilla i ett knä,
på ett skrivbord,
kring en bok,
redo
att förändra världen …
Vi får följa Jacqueline fram till att hon är ungefär fjorton år. Minnena böljar fram och tillbaka, utan kronologisk ordning, mellan moderns barndomshem i South Carolina och New York. För barnen är Södern förknippat med kaprifolernas och majsbrödens ljuvliga dofter och värmen och kärleken från mormor och morfar. Samtidigt uppsnappar barnen de vuxnas oro och ilska över rasismen som genomsyrar samhället: här måste de böja sig och varje motståndshandling är full av risker. Jacquelines farfars farfar föddes fri i Ohio 1832 och för fadern är Södern en otänkbar plats att bo på. Han överger familjen (vart han tar vägen vet man inte) och modern tar med sig barnen till New York för att ge dem en framtid med större möjligheter.
Syskonen uppfostras att vara skötsamma och duktiga. Storasyster Odella är bäst i klassen och tidigt kommer lilla Jaqueline till insikt om att det är författare hon är ämnad för. Hon älskar att hitta på historier och blir anklagad för att ljuga, men orden går inte att hejda.
Amerikanska ungdomsförfattare verkar ha en tendens att vilja fostra sina läsare, ofta genom att skildra unga människor som lyckas bemästra svårigheter som drabbar dem. Typ John Greens tårdrypande bästsäljare The Fault in Our Stars (på svenska Förr eller senare exploderar jag) som handlar om tonåringar med cancer. Huvudpersonerna i den här formen av litteratur är sällsynt begåvade svärmorsdrömmar med kvasifilosofiska funderingar kring livet. Lagom bohemiska men absolut inga busar som gör uppror mot auktoriteter. De uppfyller helt enkelt den amerikanska drömmen.
Det är möjligt att jag är orättvis när jag jämför Brun flicka drömmer med fiktionslitteratur. Woodson skriver ju sina memoarer. Men samtidigt är hennes berättelse på många sätt en framgångssaga. Det är begåvning, utbildning och respekt för familj och tidigare generationer som skapar lyckade människor. Jag kommer på mig själv med att längta efter att läsa om problembarn i ett USA där alla drömmar går i kras.
carolina.thelin@opulens.se
