GENOMLYSNING. Lars Noréns pjäs Episod hade premiär i Malmö för några veckor sedan. Det vittnar om Noréns skicklighet som dramatiker att han lyckas skriva in flera betydelsebärande lager i en pjäs med till synes mycket enkel handling, skriver Clemens Altgård.
I Lars Noréns diktsamling Stoft, som utkom 2016, finns formuleringen: ”En dag kommer alla att / finna att de inte är hemma.” Jag kom att tänka på den igen efter att jag sett och recenserat pjäsen Episod som hade världspremiär på Malmö stadsteaters scen Intiman för ett par veckor sedan.
I Episod händer det egentligen inte särskilt mycket. Ett äldre par har lagt ut sitt hus till försäljning och två husvisningar äger rum. Genom parallellställda dialoger introduceras paren som är på jakt efter ett nytt hem. Här använder Norén ett grepp som han utvecklat till fulländning, så att det allmängiltiga i relationerna blottläggs på ett både drastiskt och komiskt vis.
Den här gången är det en närmast komediartad ton i scenerna och den som anammat klichébilden av Norén som en dyster dramatiker lär bli överraskad. Men visst finns det ett underliggande mörker även i Episod. Det framgår gradvis att paret som vill sälja sitt hus befinner sig i svåra ekonomiska omständigheter och därtill har drabbats av en djup sorg.
Det säger något om Noréns skicklighet som dramatiker att han i en pjäs med till synes mycket enkel handling lyckas skriva in flera betydelsebärande lager. På ett plan handlar Episod om den existentiella hemlösheten och på ett annat plan fungerar pjäsen som en svidande skildring av klasskillnader och hur välfärdssamhället börjat krackelera.
Det förekommer även korta skuggspelsartade scener, där vi endast ser siluetterna av skådespelarna. När de sedan blir belysta sker också ett slags genomlysning av de ord som uttrycks. Individerna träder fram, men de tycks alla, sin rotlöshet till trots, vara oförmögna att göra sig fria från de fastlåsta positioner de befinner sig i.
Det är påtagligt att Norén i sin senare prosa och poesi lyckats med ett slags genreöverskridande och skapat en säregen stil som utvecklats alltmer i riktning mot ett slags sekulariserad mystik. Jag erinrar mig Yvonne Blombergs intressanta avhandling Att besvärja döden. Död- och återfödelsetematiken i Lars Noréns författarskap 1963–1999. Det är en studie som fokuserar på Noréns återkommande intresse för motiv som tid, död och återfödelse och hans förmåga att gestalta ett slags tidlöst gränsland. Tänker jag noga efter så finns den tematiken antydd även i en pjäs som Episod. Indirekt framgår det att hussäljarna förlorat ett barn medan det yngre paret i pjäsen väntar barn. Det medelålders paret har en son som är på väg att bli vuxen, men något verkar ha slocknat i deras relation. Uppenbarligen är deras jakt på ny bostad ett försök till ”återfödelse” i ett stagnerat förhållande.
Även om Episod, som titeln antyder, kan uppfattas som en bagatell, skapad med lätt hand, måste den ändå sägas vara större än så. Efter premiären anade jag att den skulle dröja sig kvar i medvetandet och det har den verkligen gjort. Givetvis beror det också på ett utmärkt regiarbete av Sofia Jupither och fina skådespelarinsatser.
Episod är en produktion av Jupither Josephsson Theatre Company i samarbete med Malmö Stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern, Uppsala Stadsteater, Riksteatern och Svenska teatern i Helsingfors. Det innebär att det också finns en omfattande turnéplan och att många kommer att få möjlighet att se just den här föreställningen. Kommer den till en plats nära dig så missa inte tillfället!
clemens.altgard@opulens.se
