APOKALYPS. Danske Theis Ørntofts romandebut Solar tar vid där hans hyllade Digte 2014 slutade. Michael Larsson läser en roman som formligen exploderar i ett tillvarons och all menings fullständiga sammanbrott.
Solar av Theis Ørntoft
Gyldendal 2018
När Theis Ørntoft för fyra år sedan kom ut med sin Digte 2014 var fenomenet ”den danska poesivågen” som allra hetast i Sverige. Man är förlåten om man som svensk läsare inte plockade upp referenserna i bokens titel; en nickning både till Adam Oehlenschlägers Digte 1803 och till nobelpristagaren Johannes V. Jensens Digte 1906, två av de viktigaste poesiböckerna i dansk litteraturhistoria. Ørntoft tycktes vilja skriva in sig i eller utmana litteraturkanon genom att helt enkelt roffa åt sig en plats: titta här, jag kan också göra anspråk på att besjunga tidsandan i ett begynnande sekel. Det som kanske problematiserar en sådan mer ironisk tolkning av Ørntofts intention är att Digte 2014 var så förbannat bra att den faktiskt tycktes sammanfatta något avgörande i den turbulenta tid som frambringat den. En generationsdiktroman för 2000-talet? Ja, varför inte.
När Ørntoft nu romandebuterar med Solar verkar ivern över det danska poesiundret ha svalnat något på vår sida av sundet. Själva blir danskarna mest lite perplexa över vårt intresse. Den stora debatten där under senare år har ju snarare kretsat kring förlagspolitik och hur Gyldendal köpt upp flera av de medelstora förlagen, däribland Schultz och Tiderne Skifter, något som lett till en explosion av nya högkvalitativa småförlag. När jag på Christianshavns Bogfestival i år talade med förläggaren och poeten Asger Schnack beskrev han det som en historisk händelse, en revolution nedifrån som utmanar storförlagens monopol på såväl nyutgivning som begreppet ”kvalitetslitteratur”. Tyvärr flyger mycket under radarn för en svensk publik och det mesta som når oss är utgivet av just Gyldendal, så även Ørntoft. Men även om Schnack har rätt i att utgivningen demokratiserats,blir det med Solar tydligt att den stora draken i söder ännu ruvar på åtminstone ett av samtidens stora danska författarskap.
Solar är i mångt och mycket en vidareutveckling av den tidigare diktboken och flera av de teman som togs upp där finner sig ganska omedelbart till rätta även i romanen. Berättaren är fortfarande den unga ekopoeten och skrivskoleläraren Theis Ørntoft, världen är fortfarande i full färd med att förgöra sig själv och våra samhällen är fortfarande döda. Den stora skillnaden, förutom att boken är mer omfångsrik på alla vis, är att berättelsen om den både bildliga och konkreta apokalypsen här utvecklas i en mer traditionell narrativ struktur. Boken är indelad i tre mer eller mindre fristående delar som med tilltagande intensitet skildrar hur diktaren faller djupare och djupare ned i världens ursuppe, ut ur civilisationen och in i den animaliska reptilhjärnan, varats allra mest innersta och primitiva arkitektur.
Romanen inleds med en förutsättningslös och idyllisk skogsvandring längs den gamla jylländska Hærvejen, tar sig genom Köpenhamn och den moderna stadens på en gång hedonistiska och träningsfixerade kultur och slutar någonstans på den iberiska halvön. Men om Solar börjar gemytligt som ett slags samtida Skogsliv vid Walden, landar den snart i något som mer liknar Louis-Ferdinand Célines föraktfulla mellankrigsepos Resa till nattens ände. I romanens avslutande del formligen exploderar handlingen i ett tillvarons och all menings fullständiga sammanbrott. Det är ett slags inverterad bildningsroman där hjältens mål inte är att lära sig något utan snarare att avlära sig civilisationen. Solar är på så vis en rasande civilisationskritisk bok där paralleller dras mellan människan och jordens allra första organismer, cyanobakterierna, som genom att uppfinna fotosyntesen och utsöndra det för dem giftiga syret banade väg både för livet som vi känner det och för sin egen massförintelse.
Det kanske låter pretentiöst (en idéroman 2018!) men det funkar tack vare Ørntofts jordnära blick för samtiden och en språkglädje som nästan aldrig känns sökt, översvallande eller onödigt tillkrånglad. Berättaren Theis ser de sår flyktingkrisen öppnar i det danska samhället, han oroar sig över Trump och klimatkatastrofen, han låter sexuella dagdrömmar och fragmentariska betraktelser flyta iväg och smälta samman, han spelar bort oräkneliga timmar GTA, han tränar på dagen och klubbar om nätterna. På ett otroligt befriande sätt befinner sig Ørntoft alltid här och nu, i fas med allt vad vår oroliga samtid har att erbjuda. Genom att skildra samtiden som det den är, ett löst skeende med sina inre motsägelser och absurditeter, har Ørntoft med Solar skrivit en roman som känns både brinnande aktuell och otroligt underhållande.
michael.larsson@opulens.se
