VÄRDESTRID. Vilka värderingar är egentligen svenska och hur påverkas de av att människor med andra grundvärderingar flyttar hit? Isobel Hadley-Kamptz tror att normer och värderingar är dynamiska.
Jag tror att det började med att en högerextremist (man) sade till en antirasist (kvinna) på Twitter att hon inte borde vara så lättklädd. Folk skulle respektera Myra Åhbeck Öhrman, som antirasisten heter, mer med mer kläder hävdade han. Eftersom hon råkar vara rolig, galen och allmänt fantastisk svarade hon med att lova Twitter att lägga ut bilder av sina bröst en hel vecka och tagga den ansvarsfullt nakenfientlige högerextremisten om hon fick ett visst antal följare. Det fick hon förstås. Bröst mot fascism föddes, ett av de finaste uttrycken för svenska värderingar jag någonsin sett.
För det finns något mycket säreget med de senaste årens konservativa och nationalistiska våg, och det är att konservatism på det hela taget hela är något väldigt osvenskt. I alla internationella värderingsundersökningar skiljer Sverige ut sig som extremt. Extremt individualistiskt, extremt sekulärt, extremt livsstilsliberalt. Begreppet ”den svenska synden” är inte en myt, utan ett konkret uttryck för 50- och 60-talens krock mellan svensk relativt obrydd syn på både nakenhet och sexuella relationer och framför allt den konservativt amerikanska pryda synen.
I dag har HBO förvisso kommit långt förbi Harriet Anderssons nakna bröst i Sommaren med Monika, men det beror fortfarande på samma grundläggande skillnad. Den amerikanska nakenheten är så laddad att en icke reklamfinansierad kabelkanal som HBO stoppar in omotiverad kvinnlig avkläddhet i var tredje scen i varenda tv-serie bara för att man kan. KOLLA TUTTAR!!!! Låt oss för ögonblicket inte ens gå in på vad amerikanska tonårsflickor tycker om svenska tamponger som kräver att man så att säga rör vid sig själv.
Även i Sverige har nakenhet blivit mindre avslappnat och mer sexualiserat, och det är inte mycket att orda om, även om man kan vara emot det, vi påverkas också av den globala kulturen. Här hamnar också aktuella frågor i flera olika skärningspunkter samtidigt, diskussionen om könsåtskilda badtider jämte diskussionen om huruvida kvinnor måste ha bikiniöverdel på sig på badhuset eller inte. Ska man få leva efter helt olika normer i ett och samma samhälle?
Frågan är inte enbart retorisk. Även för en mångkulturförespråkare som jag själv, som oftast bara tycker att folk ska få göra och leva som de vill, finns det här äkta dilemman. Påverkas de svenska normerna av att människor med helt andra grundvärderingar flyttar hit? Själv gillar jag de svenska normerna och vill att svenska kvinnor ska få vara precis så jämställda, fria och nakna som de själva önskar utan att vare sig högerextrema eller islamister ska ha åsikter om det.
Vissa personer tror inte att de liberala värderingarna tål invandring från framför allt Mellanöstern. Man kan kalla det här Pim Fortyun-liberalism efter den holländske homosexuelle invandringsmotståndaren som motiverade sina åsikter med just sin omsorg om det fria progressiva härliga Holland. Fortyun var nästan tjugo år före resten av Europa med den här uppfattningen, som i dag frodas också i den svenska debatten. För att skydda det man ser som ett liberalt samhälle vill man driva en antiliberal politik där människor ska tvingas in i liberala värderingar eller stoppas vid gränsen.
Jag tror att värderingar och normer är dynamiska och att människor som flyttar till liberala samhällen i allmänhet också blir mer liberala av sig själva. Jag tror också att liberala samhällen kan rymma en pluralism av åsikter, värderingar och livsstilar och att det inte behöver vara något större problem så länge folk följer lagen och efter bästa förmåga försöker försörja sig själva. Jag tror också att vi som samhälle påverkas mer av vårt deltagande i den globala kulturen än av ett ändå relativt fåtal invandrare som väljer bort att anpassa sig efter svenska värderingar. Ändå måste jag säga att jag i någon mening förstår Pim Fortyun-liberalismen, om man nu tror att det fria samhället hotas av invandring. Vad jag däremot har väldigt svårt att förstå är den starka alliansen mellan dessa liberaler och den nyvaknade konservatismen, som ju egentligen bara enas i denna enda fråga att vara emot invandring. De konservativa är i allmänhet emot nakenhet, jämställdhet och frigjordhet och vill tvärtom gärna se ett Sverige som blev mer globalt sett ”normalt” i värderingsfrågor. Bort med den svenska synden och de töntiga svenska hemmapapporna (samt eventuellt också de svenska tampongerna).
De högerextrema är förstås som ordet antyder mer extrema. En av de mer bisarra undergrenarna i den högerextrema nätideologin just nu är det ideologiska onanimotståndet. Män måste sluta onanera för att bevara sin styrka som riktiga ariska män (eller åtminstone ”NORTHERN BROTHERS”)!
Håhåjaja. Här sitter vi. Med bröst mot fascism. Just det är ändå vackert.
isobel.hadleykamptz@opulens.se
