HÖGERPROPAGANDA. Då och då läser jag samtida svenska högerextrema tänkare och opinionsbildare. Jag besöker deras medier och försöker förstå hur de konstruerar sina budskap och kamouflerar sina hatiska idéer. Hur fungerar egentligen deras propaganda?
Medan rasistiska vindar blåser växer de högerextrema idéerna, som förmedlas genom hånfulla bilder på internet. Det rör sig inte om enstaka fall utan tvärtom om ett nytt sätt att nå ut till människor och påverka dem utan att vara beroende av dem som beskrivs som fienden: medierna.
Svensk högerextremism är dynamisk. Utöver Sverigedemokraterna, som suttit i riksdagen i åtta år, ställer en hel del högerextrema partier upp i årets riksdagsval. Vi har till exempel Alternativ för Sverige, som består av missnöjda före detta sverigedemokrater, och nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Med tanke på antalet riksdagspartier, den begränsade spaltplatsen och partiernas än så länge fåtaliga väljare är risken dock liten att dessa två nybildade partier får medialt utrymme (om de nu inte handlar sensationellt eller våldsamt förstås). Partiernas relation till medier och journalister gör det knappast lättare för dem att få alldagliga pressmeddelanden att bli till nyhetsreportage.
Förutom att ägna sig åt rasistiskt hat klumpar dessa partier ihop landets medier och positionerar sig mot dem, som när NMR försöker angripa journalister och kalla dem för ”folkförrädare”. De väljer i stället att kommunicera och mobilisera sina sympatisörer på sociala medier, där deras budskap inte filtreras genom en journalistisk redaktion.
Även SD utmålar i sann fascistisk anda den oberoende journalistiken som nationens fiende och har en stor närvaro på sociala medier. SD har dock inte bara intresse av trafik till sina internetsidor, utan har genom expansion i de senaste valen och opinionsmätningarna också allt större intresse av politisk makt, där man vill uppfattas som ett parti bland andra och omsätta sin storlek i reellt inflytande. Sedan tidigare nazistiska SD valdes in i riksdagen har man producerat kampanjmaterial i syfte att provocera meningsmotståndare och locka ut dem på demonstrationer för att på så vis få större utrymme i de stora nyhetsmedierna. Ett exempel på detta är partiets kampanj i Stockholms tunnelbanor mot tiggande EU-migranter. Den revs ner inom några få timmar, vilket rapporterades i riksmedier.
Sverigedemokraterna producerar gärna sofistikerade hatbudskap i syfte att provocera motståndare och bli omtalat i medierna, men på senare år har det också uppstått mer ”identitetsorienterade” grupper. Dessa arbetar aktivt med att tillgängliggöra sina högerextrema idéer och menar till skillnad från Sverigedemokraterna att det finns olika biologiska faktorer som skiljer folkgrupper åt. Förutom mer intellektuella angreppssätt hos exempelvis Daniel Friberg, som är ansvarig utgivare för den ”identitära” idéplattformen Motpol och reser Europa runt till fascistiska konferenser och möten, har den amerikanska ”alternativhögern”, Alt-right, som mobiliserade vita frustrerade män att rösta på Donald Trump i USA:s presidentsval, fått fotfäste i Sverige.
Anförda av tidigare SD-toppen Christoffer Dulny, som kallar sig “kulturarbetare”, skapar Alt-norden en så kallad ”nordisk alternativhöger”. Gruppen är en del av en global rörelse som producerar och sprider idépolitiska texter, mems och delarvänliga stillbilder eller rörliga bilder som utöver popkulturella referenser kan ha idépolitiska intentioner. Det digitala politiska memspråket har på många sätt utvecklats via diskussionsforum som 4Chan och Reddit, vilkas användare främst är unga vita män. Här produceras och diskuteras idéer anonymt för att sedan spridas vidare på sociala medier.
Anonymiteten och de lösa reglerna på politiska sidor som Trump-positiva Reddit-sidan ”The_Donald” gör det möjligt att fritt uttrycka missnöje kring känslan av att vara stigmatiserad som vit man och rikta sitt hat mot grupper som feminister, liberaler, hbtq-personer och invandrare. Man gör det med humoristiska och lättsamma framställningar som i text eller bild kan framställa den vite liberale man som kämpar för kvinnors rättigheter som en könsförrädare utan maskulinitet som underkastat sig det svagare könet.
Denna förmedlingskultur har utvecklats i samverkan med den amerikanska alternativhögern, som i ett valarrangemang för president Trump gjorde nazisthälsningar och ropade slagord om ”Hell Trump, hell vårt folk, hell seger!”. Nu är den även befäst i Sverige.
Svensk högerextremism är inte längre enbart dynamisk i fråga om politiska mål, men även i fråga om metoder. Även om mems kan uppfattas som groteska enstaka bilder som sprids på internet, är det enligt min mening nödvändigt att förstå innebörden av dessa visuella budskap för att begripa nutida högerextrem propaganda.
kevin.shakir@opulens.se
