NOVELL. “Ja, nu står vi här under stjärnhimmeln och känner oss ganska små som människor, yttrade en astronom och de andra instämde. På tal om det, svarade värden, vad är egentligen en människa? Är det någon som kan definiera vad detta är för en sorts konstig varelse.”
Om författaren: Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet. Tidigare har han enbart skrivit facklitteratur, senast en översikt om EU och svensk bostadspolitik, men har nu valt att delvis skriva i en annan form, en sorts moderna sagor.
Den ljumma sommarkvällen var nästan vindstilla och hela naturen tycktes le. Johannes Ramsköld hade haft några kolleger från universitet på kräftskiva och tillställningen hade varit mycket lyckad. Han hade denna gång velat samla folk från olika fakulteter för att få ett samtal tvärsöver de enskilda disciplinerna och behandla mer allmänna frågor.
Nu stod sällskapet ute på trädäcket invid den lilla poolen och inmundigade kaffe och konjak. Ja, nu står vi här under stjärnhimmeln och känner oss ganska små som människor, yttrade en astronom och de andra instämde. På tal om det, svarade värden, vad är egentligen en människa? Är det någon som kan definiera vad detta är för en sorts konstig varelse. Alla tänkte efter några sekunder och sedan började nationalekonomen att lägga ut texten.
En människa, började han, är en varelse som alltid söker optimera sin nytta genom att fatta rationella ekonomiska beslut. Detta gör hon i konkurrens med andra och denna konkurrens driver fram den bästa och förnuftigaste produktionen av varor och tjänster. Genom sina val sätter hon priser på varor och tjänster, vilket gör samhället som helhet effektivt och rationellt.
Vissa såg lite misstänksamt på honom och nu tog teologen till orda. Människan är Guds skapelse och en del av Guds plan för världen. Det handlar om synden, Jesus, Guds återkomst och det eviga livet. Gud har utsett människan som objekt för denna plan och i den meningen är hon Guds skapelse och bärare av hans stora plan.
Detta lät något tillkrånglat för de flesta och statsvetaren tog ordet. Jag håller mer med ekonomen, sade han, men det är inte primärt strävan efter varor som är utmärkande för människa, utan strävan efter makt. Människan måste beskrivas som en maktsökande varelse som söker dominera sin omgivning och olika mänskliga organisationer, politiska eller ekonomiska. Den makt hon eftersträvar kan ge henne ekonomiska möjligheter och socialt anseende, och det är lättare för mäktiga än för maktlösa hanar att locka till sig honorna.
Ni har en konstig syn, invände läkaren. Se människan. Hon är en samling organiska celler som är uppbyggda på ett extremt komplicerat sätt. Ja, helt kort tror jag att det är min definition, en samling av samverkande celler som bildar en komplicerad enhet. Själ tror jag inte på, möjligen ett medvetande. När dessa organiserade celler slutar att fungera, när människan avlider, upphör allt liv och allt medvetande och något post mortum kan inte existera. Det strider helt mot all vetenskaplig erfarenhet.
Nu var det juristens tur att ta till orda. Människa är det enda däggdjur som har nått en insikt om existensens villkor. Hon har insett att frihet utan ordning är förödande och att friheten aldrig kan vara något annat än en lagbunden frihet. Det är genom lagen som människan blir människa och kan skapa en civilisation. Människan måste alltså beskrivas som en varelse som är lagstiftande och som underkastar sig en lagbunden frihet.
Kvällen började att bli mörkare och något svalare. Nu infann sig Johannes lilla dotter, Kerstin, som just fyllt fem år. För att få in en ny röst, frågade han även henne vad hon tyckte att en människa var. Hon tänkte till ett tag och yttrade sedan med sin klara röst: En människa är en sådan som man håller i handen när man är i behov av tröst. Det blev tyst ett tag, sedan började alla fnittra åt den lilla flickans naivitet.
info@opulens.se
