BÖCKER. Iodine Jupiter är dödligt trött på de stora förlagen och “lektörer som kryper runt på knä i koppel.” Den intelligente läsaren behöver inga nya böcker, menar han.
De stora bokförlagen har blivit en ny sorts horhus; iskalla, sterila kalhyggen där ingenting tillåts växa.
Lektörerna kryper runt på knä i koppel med vinstrapporter i käften. Syrelöst och andefattigt svassar de runt i korridorerna med kikarsikten i jakten på guld. Vem ska sälja bäst av den utslätade, osjälvständiga smörjan?
Förläggarna kallar utgivningen för “litteratur” men den visar bara upp en ny kosmetik av äldre böcker, sånt som redan finns skrivet. Språket var förr uttrycksfullt klingande, poetiskt och befriat från fula vulgära anglosaxika uttryck. Idag är många svårt fästa vid och beroende av amerikanska uttryck i sin vardagliga kommunikation. Det finns nåt löjligt över drömmen om USA som nu-språket avslöjar, men det lämnar jag därhän för att återkomma till vår tids litteratur.
Idag har vi deckare, deckare, deckare och feelgood everywhere. Den enfaldiga bokutgivningens kräkmedel väcker inte någon som helst berusande livskänsla, bestörtning eller djupare glädje. Hur vore det att få läsa det omkullkastande, det oförutsägbara och det som finns bortom överenskomna mallar för hur litteratur ska se ut och verka? Och till ett rimligt pris! Få lite snurr och debatt i den trötta och mätta välordningen! För det är väldigt dött nu.
Du, intelligente läsare av detta inlägg, fyllt av hån och vämjelse inför vad som hänt i Boksverige, behöver inga nya böcker. Du behöver egentligen inga nya författare eller stora förlag överhuvud taget! Giganternas självberättigande är obefogat. De har sedan länge gjort sig ointressanta och överflödiga. Självgodheten är ett signum för dessa hycklare Deras ohämmade lönsamhetsbegär har utarmat hela bokbranschen. Lyriken är avskaffad, osynliggjord
Klassiker. Riktiga författare av tidlöshet och kvalitet är, bland många andra, Somerset Maugham och Arthur Conan Doyle. Tänk att folk vallfärdar från hela världen till ett hus i London, som länge varit museum, där de tror han levt på riktigt – Sherlock Holmes! Få författare har lyckats levandegöra sin fiktiva huvudperson så till den milda grad. Och detta redan på 1800-talet!
Jag vet bara ytterligare en sådan karaktär i världshistorien som folk faktiskt tror har funnits på riktigt – Adolf Hitler.
iodine.jupiter@opulens.se
