INGET TING. Jag har länge tänkt att skriva om ingenting. Och nu är det äntligen dags.
Många tror att ingenting är ointressant, men det stämmer inte alls enligt min erfarenhet. Ingenting är i själva verket intressant.
En fråga man kan ställa sig är huruvida ingenting är någonting i sig själv, eller om det bara är frånvaron av någonting. Och om det är så att ingenting i själva verket är någonting, blir en naturlig följdfundering: vad är i så fall ingenting för någonting?
Om vi börjar med att analysera själva ordet “ingenting” så finns redan där vissa ledtrådar: ingen ting. Eller på lite mer modern och enkel svenska: inte ett ting.
Engelsmännen säger ju no thing, vilket är precis samma sak. Med det som utgångspunkt kan vi tänka oss att själva ordet ingenting har sitt ursprung i att beskriva någonting (något som är ett ting) som inte är ett ting.
Här visar sig nu en motsättning i det hittills förda resonemanget: vi försöker alltså förstå vad något som inte är ett ting är för ett ting!
Det är ju inget ting för tusen bövlar!
Vi kan alltså inte fråga oss vad ingenting är för någonting, utan bör istället formulera problemet enligt följande:
“Vad är ingenting för ingenting?”
Det låter å andra sidan lite ovant och märkligt med en sådan mening, som dessutom präglas av höggradig redundans (ingenting upprepas två gånger på liten yta). Kanske det räcker med ett enkelt:
“Vad är ingenting?”
Förmodligen, så låt oss nu begrava våra gula betar i ingenting, vilket vi enklast gör via ett poem:
Ingenting
Ingenting är det jag tänker på ibland
Ingenting är du
Ingenting är jag
Jag föddes en dag i oktober
men det gjorde ingenting
Jag dog en dag i september
men det gjorde ingenting
När jag levde
gjorde jag ingenting
Ingenting
som någon kom ihåg
Och när jag dog
kom bara kantorn på begravningen
och hon sa ingenting
Hon spelte en trudelutt på sin orgel
tittade spefullt mot prästen
som tömde kalken
men sen hände ingenting
christian.wahlander@opulens.se
