TYPISKT. En fullständigt normal dikt. Melker Garay tar sig an normaliteten och funderar över dess yttersta konsekvens.
Normaliteten
Jag är normal.
Helt normal.
Mycket normal.
Utomordentligt normal.
Avviker gör jag aldrig.
Aldrig.
Varje tanke jag har är anpassad till normaliteten.
Den befriande normaliteten.
Jag äter, skiter och knullar normalt.
Det är inte dåligt.
Till och med mina sjukdomar är normala.
Kroppsliga som mentala.
Ve och fasa att inte vara normal.
Fy vad hemskt.
I går stack jag för övrigt hål på grannens bildäck.
För han är inte riktigt normal.
Och om han inte skärper sig
hugger jag ihjäl honom.
Med en helt normal förskärare.
För om man ska ha ihjäl någon
ska man inte frångå normaliteten.
Jag har förstått att ett normalt mord är
den yttersta konsekvensen av all normalitet.