OKÄNDA DJUR. Opulens har köpt rättigheterna till ännu en artikel av Max Melgar ur den högt aktade populärvetenskapliga skriften Djur i kosmos. Förra veckan avhandlades Tres Oculus Cristatus. Nu har turen kommit till det minst lika märkliga djuret Magnus Oculus.
Den 5 februari i år fångade det gigantiska teleskopet Big Kong en svag och gåtfull signal vars innehåll i sin helhet redogörs för i denna artikel. Avsändaren är Gargani Darwus som är professor i zoologi med inriktning på utomjordiska biologiska livsformer. Signalen skickades ut år 42 388 – kosmologisk infraröd tideräkning – från det intergalaktiska rymdskeppet Mind Hunter i vilket professorn Gargani med sitt team hade ett högteknologiskt laboratorium.
I den tidigare hemliga och nu dechiffrerade signalen finns en redogörelse för en av de avancerade livsformer som förekommer på planeten ANI 9008 X. Planeten har ungefär samma storlek som jorden och ligger bara 185 miljoner ljusår från vår planet. I förbigående kan nämnas att mycket talar för att planeten kommer – till professorns ära och hågkomst – att inom en inte alltför avlägsen framtid döpas om till Darwus planet.
Det finns ingen anledning att betvivla sanningshalten i professorns författade meddelande då det innehåller beskrivningar som är omöjliga för en frisk, eller för den delen galen, människas hjärna att fabricera. Nämnas ska att det i signalen även fanns fotografier – om än grovkorniga och grumliga – och samtliga av dessa kommer att publiceras längre fram; fotografier som utan tvivel kommer att styrka riktigheten i professor Gargani Darwus redogörelse.
Här följer den uppfångade och avkodade signalen:
“Ett av det mest kusliga djur som vi har studerat på ANI 9008 X är Magnus Oculus. Dess anatomi påminner om en boll som är har en omkrets på två meter och uppskattas väga 100 kilo. Det häpnadsväckande är att hela varelsens runda kropp utgörs av ett enda stort öga, därav djurets latinska namn. Varelsen uppskattas kunna leva upp till 200-300 år och tål både starkt solljus och sträng kyla. Magnus Oculus tillbringar hela sitt liv utan att röra sig, eller åtminstone är rörelserna begränsade till en yta om max 10 kvadratmeter. Det enda som är riktigt rörligt hos varelsen är dess välvda ovala pupill som kan röra sig blixtsnabbt i alla tänkbara väderstreck. Pupillen sträcker sig över hela kroppen och varelsen betraktar ständigt sin omvärld med en intensiv för att inte säga genomträngande blick.
Ögat, som saknar ögonlock, har ett i alla avseende evolutionistiskt fascinerande tunt skydd på dess yta som påminner om en människans blodkärlsrika slemmiga bindhinna, och som skyddar mot dels meteorologiska påfrestningar, dels insekter samt rovdjur. Dock tycks ögat ha ett långt mer effektivt skydd, åtminstone mot djur eller rättare sagt mot allt som har något som för tankarna till ett medvetande. Det har nämligen visat sig att Magnus Oculus besitter en hypnotisk förmåga att tränga sig in i betraktarens öga, det vill säga medvetande. Det är därför som jag, professor Gargani Darwus, har förbjudit samtliga laboratorieassistenter att se på varelsen i mer än en minut i taget.
Ty i våra studier har vi sett att rovdjur som till äventyrs försökt närma sig varelsen plötsligt har tvärstannat och blivit storögt paralyserade, för att sedan springa kvickt därifrån, som om de hade skådat ner i en avgrund. Jag har personligen upplevt detta och det resulterade i att jag vrålade i timmar som en vettvilling för att därefter falla i djup sömn av ren utmatning. Varför jag vrålade kan jag inte erinra mig men jag har ett minnesfragment som får mig att rysa: Att jag liksom kände att något kallt kröp långsamt fram genom mitt medvetande… därefter erfor jag något ont, något djävulskt, något som ville skada mig.”
Professor Gargani Darwus avkodade meddelande påminner om varelsen Tres Oculus Cristatus medvetande, som jag har skrivit om tidigare. Möjligen finns det ett släktskap mellan de två varelserna trots att de befinner sig 24 miljoner ljusår från varandra. Jag talar om ett släktskap mellan medvetanden, som inte begränsas av vare sig fysiska avstånd eller det vi kallar tid.