NYANSER. Det märks att Pooneh Rohi behärskar språkets alla nyanser. Hölje äger både skönhet och skärpa och jag hade verkligen velat omfamna den – men kommer inte nära, skriver Carolina Thelin.
LEKFULLT. Halva örat av Simon Hessler har inga uppenbara styrkor, men heller inga alltför påträngande svagheter. Om den var menad att vara spännande så misslyckades den. Om den var menad att vara innovativ så är det mitt i prick, skriver Robert Myhreld.
PROSA. Jag känner nog allmänt sett att Håkan Nesser verkar lite trött, men visst finns det småfinurliga och humoristiska draget kvar i hans skrivande, skriver Bo Bjelvehammar.
TANKEBOK. En del formuleringar kan lyftas ut ur betraktelserna och avnjutas som aforismer. Dessa har cynisk charm och pregnans och blir den egendomliga bokens behållning, skriver Lars Krumlinde som tagit del av Per Wästbergs anteckningar.
PROSA. Bokens andra del hör till det bästa som Björn Ranelid har skrivit. Krävande men också berörande på ett kraftfullt, bildrikt och mustigt språk, skriver Bo Bjelvehammar.
PROSA. Anna Remmets har läst romanen Caesaria av Hanna Nordenhök och vågar redan nu gissa att den kommer att visa sig vara en av årets mest originella.