KNYTBLUSEN. “Tiden då man enkelt kunde slå ifrån sig kritik genom att utmåla kvinnor som hysteriska, vilseledande eller tidsslösande i talet om egna erfarenheter börjar långsamt rinna ut.” Samira Ariadad om Svenska Akademien, kvinnohatet och slutet på herraväldet.
BESTICKLIGHET. För den överväldigande majoriteten i Sverige har Svenska Akademien fatalt misslyckats med att hantera sina interna konflikter, kan man nog på goda grunder anta. Man kan därtill anta att förtroendet för denna institution – vars yttersta syfte är att sprida bildning – är kört i botten.
AKADEMISTRID. Det hade varit bättre att lägga locket på än att föra öppen strid, menar Ivo Holmqvist apropå de senaste turerna kring Svenska Akademien.
AVHOPP. På bara några timmar har tre ledamöter lämnat Svenska Akademiens arbete. Crister Enander hoppas och tror att de kommer tillbaka.
LITTERÄR FÖRPACKNING. “Perssons språkbehärskning är magistral och att han vågar ta ner dikten till brukspoesi är synnerligen modigt och tilltalande”, skriver Cecilia Persson om Malte Perssons Till dikten.
BILDNING. Vad är bildning och varför är det viktigt? Erik Cardelús diskuterar begreppet utifrån två nyutkomna böcker.
MOTVIKT. “Emil Ahlbertz Kall Horisont är hans tredje diktsamling och det är påfallande att hans poesi hör hemma i 1940-talets lyriktradition. Diktsamlingen rymmer flera starka dikter med övertygande metaforer och språkliga klanger med ett flerdimensionellt djup”, skriver Cecilia Persson.
KVINNOR. “Precis som Selma hade Elin Wägner kappfickorna fulla av feministiskt smuggelgods när hon intog sin stol. Somligt blev kvar, instoppat i lönnfack och insytt i stolstoppning och klänningsfållar”, skriver Annelie Bränström-Öhman.
INFLYTANDE. “Det räcker uppenbarligen sällan med rapporter och utredningar av olika slag för att konkret åstadkomma förändringar, men när det uppstår en massrörelse med förankring i sociala medier blir kraften för att inte säga slagkraften överväldigande”, skriver Clemens Altgård.
