NOVELL. Carl gick längs vägen som sträckte sig mellan byns fåtal hus. Stegen var segt hasande bakom den tungt vedfyllda skottkärran hans, av kylans förtjänst, avdomnade och stickande händer krampaktigt höll tag om.
SOLFÖRMÖRKELSEN. “Och så kunde man, när timmen var inne, med glasbiten för ögat se hur solen blev allt mindre och skuggan tog över. Det var fascinerande och gav ett livslångt minne, från en ovanligt varm och vacker sommar, och ögonen klarade sig bra”, skriver Ivo Holmqvist.