”Carcoma” av Layla Martínez är en glänsande men läskig pärla
PROSA. ”Det är en liten, glänsande men läskig pärla, som bara innehåller 118 sidor, men dessa är väldigt väl utnyttjade.” Så lyder Thomas Almqvists omdöme om ”Carcoma” av Layla Martínez.
Mångbottnad roman med lyrisk ton och thrillernerv
ROMAN. Bo Bjelvehammar, som läst den aktuella boken “Ö” konstaterar att Sara Bergmark Elfgren, med skärpa och konkretion, skrivit en mångbottnad roman. ”Hon har ett vackert språk med talande bilder och lockar med en lyrisk ton,” skriver Bjelvehammar.
Utmärkt läsning för skräckfantaster
SKRÄCK. E F Bensons ”Mannen som gick för långt” är utmärkt läsning för den som vill skrämma upp sig hemma i soffvärmen i vintermörkret, skriver Elisabeth Brännström som också ger en kortare introduktion till författarskapet.
Lågmäld, men kuslig, roman om bedragare
ROMAN. ”När det kommer till kritan är det nog inte Hanna Nordenhöks förmåga att skapa kusliga stämningar i en osäker och osäkrad tillvaro som verkligen sticker ut, utan hennes skicklighet att skildra klassmarkörer,” skriver Anna Remmets som läst den aktuella romanen ”Underlandet”.
Klassisk novellkonst av Guy de Maupassant
SKRÄCK. “Genom Guy de Maupassants stilsäkra konst leds man välvilligt in i berättelserna. Kan skräck som litteratur bli till njutning? Ja, sannolikt, för många läsare,” skriver Lis Lovén.
Skräck med bra flyt
PROSA. Pål Eggert uppskattar såväl den behagliga utflykten till ett förgånget Sverige som Lovecraftreferenserna i Anders Fagers senaste skräckalster.
Skräcknoveller som överraskar
SKRÄCKLITTERATUR. Slapak har skrivit en behagligt obehaglig novellsamling som överraskar, skriver Pål Eggert efter att ha läst Nattskräck.
Mer bisarr än flertalet skräckförfattare
SKRÄCK. Pål Eggert har läst Bödeln i Malmö av Henrik Möller. “Stundtals får han mig att tänka på Nikanor Teratologen även om Möller inte är lika överdriven”, skriver Eggert.
Skräck utan övernaturliga inslag
ROMAN. Det här är en roman utan övernaturliga inslag. Är det då en skräckroman? Det kan man nog säga. Skildringen av den extatiska atmosfären förmedlar en närmast översinnlig stämning som paradoxalt växer ur en extremt kroppslig erfarenhet, skriver Pål Eggert.