LITTERATURFEJD. I tre decennier har det riktats kritik mot Sven Delblanc för att han anses ha nedvärderat Selma Lagerlöf i standardverket Den svenska litteraturen. Gunnar Lundin har läst en bok som innehåller Delblancs Lagerlöfstexter och debattinläggen som följde, men också uppsatser i ämnet.
KÅSERI. Det är stor trängsel i allas vardag, särskilt unga har mycket att stöka med, det blir inte tid till läsning så värst ofta. I skolan är det ju annat som ska ombesörjas, som spelteorier, marscher för världens barn och insamlingar till hotade fågelarter samt uppförandet av en hemmatillverkad musikal. Då får ju annat vänta!…
BILDNING. Att Ebba Busch Thor inte visste vem som skrivit Gösta Berlings Saga är tämligen signifikativt. För vad kan man vänta att denna kristendomens Tant Prüzelius vet om det andra kristna lägret som innebär tvivel, förfall, att resa sig och en liten droppe av kallsvett när prästen så äntligen står i predikstolen.
SAMTIDSKRITIK. Svensk konst tycks alltför ofta handla om att hitta rätt glöd att blåsa på vid rätt tillfälle, skriver Ida Thunström, i en samtidskritisk kommentar föranledd av Nationalmuseums alla brasklappar.
MINNESVÄRD. “Lekanders version av Gösta Berlings saga har mycket som erinrar om Stillers expressionistiska stumfilmsteknik. Dit hör inte bara musiken, de skarpa kontrasterna och skräckeffekterna, utan också de renodlade karaktärerna och den starkt förenklade handlingen”, skriver Torsten Rönnerstrand.
KVINNOR. “Precis som Selma hade Elin Wägner kappfickorna fulla av feministiskt smuggelgods när hon intog sin stol. Somligt blev kvar, instoppat i lönnfack och insytt i stolstoppning och klänningsfållar”, skriver Annelie Bränström-Öhman.
