STRINDBERGSPARAFRAS. Sverigedemokraterna hade arbetat i circus 27 år för att få sig den rättighet, som varje till myndig ålder extrem ideologi brukar få. Man hade finansierat Youtubers, lekt rövkrok på Gotland, ätit kebabtallrik och hållit tal. Entusiasmen var stor och berättigad.
BEGRÄNSNING. I kölvattnet av mordet på rapparen Nils “Einár” Grönberg öppnar Sverigedemokraterna för att begränsa public service-företagens möjligheter att spela så kallad gangsterrap.
ANTISEMITISM. “Det borde vara en smula besvärande för partiet vars främsta strategi de senaste åren varit att oja sig över orättvisa brunsmetningar och som tjatat om hur Israelvänliga de är.” Myra Åhbeck Öhrman skriver om Sverigedemokraterna apropå Israels avståndstagande från partiet.
ISRAEL. Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman framhåller i en DN-artikel att landet tar avstånd från Sverigedemokraterna. Lars Adaktusson från Israelvänliga KD tror inte att relationen mellan länderna kommer att påverkas även om SD får större utrymme i Sveriges regering.
MEDIEKRITIK. ”Givetvis är det en förolämpande term men det finns igen anledning för programledare och nyhetsreportrar, inte ens inom public service, att slå den meningsmotståndare som använder begreppet på fingrarna.” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark om begreppet ”blåbrun” och hur medierna under flera valrörelser haft svårt att förhålla sig till SD.
KULTURKRIGET. “Skolfrågan är ett exempel på hur det kan gå, på några år har en fråga som inte ens finns i nationalisternas arsenal seglat fram och slitit problemformuleringsprivilegiet ur händerna från väldiga internationella koncerner”, skriver Nathan Hamelberg.
MOTMEDEL. Ett av debattkonstens äldsta och sämsta trick blir allt vanligare. Orsaken – det är oerhört effektivt. Det översvämmar sociala medier och flyttar in på bred front, både i internationell politik och i våra riksdagspartier.