TRILOGI. Med anledning av att Tua Forsström valts in i Svenska Akademien har Opulens nu en artikelserie som tar tempen på den finlandssvenska litteraturen anno 2019. Idag skriver Ivo Holmqvist om Oscar Parland, en av den finlandssvenska modernismens förgrundsgestalter vars Riki-trilogi är aktuell igen. De tidigare delarna i serien hittas här.
SVEPANDE. Claire, som havets ljus framstår som ett klassiskt exempel på en roman där författaren har velat fånga en plats och ett samhälle på bokens sidor, men hemfallit åt svepande rörelser som resulterat i en ganska platt och skissartad berättelse, skriver Anna Remmets.
OFÄRDIGT. Nina Wähä berättar inte färdigt, hon ger oss bara ett smakprov, det är som att bli snuvad på konfekten, tycker Carolina Thelin som har läst den nya romanen Testamente.
KÅSERI. Eva Ströms roman Rakkniven ger Ivo Holmqvist associationer och en rad boktitlar dyker upp i hans huvud.
FÖRSVARSTAL. Ett krogsamtal får inleda Gunnar Lundins analys av P G Wodehouses författarskap. Vad kan Wodehouse ha att säga till nutida läsare? I den här texten försöker artikelförfattaren formulera ett svar och därtill ett försvar för P G Wodehouse, en omhuldad författare.
AMBITIÖST. New Forest är ett ambitiöst verk på över 600 sidor. Anna Remmets har läst det. “På ett sätt som påminner om den romantiska traditionen, men i en modernistisk tappning, skriver Josefine Klougart fram en återförtrollad natur som speglar och samverkar med romansubjektet.” Ett djärvt projekt, konstaterar vår recensent.
KRIGET. I Kristofs litterära universum, liksom i hennes eget liv, är det framförallt en sak som återkommer: skilsmässan, skriver Carolina Thelin. Det handlar också om kriget. Det handlar om att förlora. Sitt hemland, sitt språk och dem man älskar.
PIKARESKROMAN. Vår recensent Robert Myhreld har läst pikareskromanen Den svenske ryttaren av Leo Perutz och är entusiastisk. “Det är sällan jag lika snabbt som här snärjs in i en bok,” skriver han och lovordar den lätta och eleganta språkdräkten.
ESSÄ. Om den märkligaste av märkliga romaner berättar Erik Cardelús i den här essän. Det är också en berättelse om hur en bok som försänkts i törnrosasömn nu väckts till liv och hur detta vittnar om den kvalitativa litteraturens kraft. Författarens namn? John Williams.
