GRACILT. Marit Sahlströms prosa svävar på det lätta språk och med den gracila metaforik som bara goda författare hanterar, skriver Nette Wermeld Enström.
KRISTALLNATTEN. En av de mest ångestladdade, andlöst spännande romaner jag läst på länge. Rekommenderad läsning inför Kristallnatten den 9-10 november, skriver Elisabeth Brännström som läst Resenären av Ulrich Alexander Boschwitz vilken nu nu kommer ut i svensk översättning.
NORSK KLASSIKER. Romanen Fåglarna tillhör inte bara en av den norske författaren Tarjei Vesaas stora höjdpunkter som författare, den är också en omistlig modern klassiker inom den nordiska litteraturen, skriver Tommy Gunnarsson.
TIDLÖS. Det är en modern roman trots att den skrevs för över sextio år sedan. Med sina tidlösa karaktärer och ungdomliga tilltal kommer den att fortsätta fascinera oss läsare. Carolina Thelin har läst nyöversättningen av Carson McCullers Bröllopsgästen.
VÄLSKRIVET. Boken är välskriven och fint översatt av Klara Lindell. Trots att berättelsen inte alltid berör skriver Sally Rooney smart och skarpt, varmt och med stor ömsinthet gentemot karaktärerna och deras olika förmågor att handskas med livet, skriver Camilla Carnmo.
ROMAN. Serotonin är en roman om en civilisation på väg att äta upp sig själv, och om mänsklig sorg och övergivenhet — skriven av en utmärkt stilist som vet exakt när och hur han ska trycka till på samtidens ömma, infekterade punkter, skriver Elisabeth Brännström.
VÄRLDSLITTERATUR. Det finns vissa som hävdar att den japanske författaren Yukio Mishima blivit mer berömd för sina handlingar än för sitt skrivande. Nobelpriskandidaten Mishima tog sitt liv genom att begå självmord efter ett misslyckat försök att göra en statskupp 1970.
ROMAN. Tessa Hadley är noga noga med detaljerna. Tingen, nyanserna, små skiftningar i ljus, stämningar och sinnelag, skriver Camilla Carnmo, som läst Sent på dagen. En roman som handlar om död, vänskap, kärlek och sorg.
TROVÄRDIGHETSPROBLEM. Trots både humor, mörker och en stadig fot i samtiden har boken svårt att lyfta. Trovärdigheten är det största problemet, skriver Camilla Carnmo som läst Maria Maunsbachs nya roman.