NOBELPRISET. “Tokarczuk söker förklaringar till orättvisor, inskränkthet och belysningar av mänskligt beteende i en tid då människan åter blivit människans varg”, skriver Crister Enander. Inför kvällens utdelningar och efterföljande bankett skriver vi om de två författargärningar som förärat Olga Tokarczuk och Peter Handke 2018 respektive 2019 års nobelpris i litteratur.
SPRÅKKÄNSLA. Maja Thrane skriver med en säker språkkänsla i en prosalyrisk stil, som är tät och där varje ord känns nödvändigt och avvägt, skriver Bo Bjelvehammar.
FANTASTIK. “På ett många gånger humoristiskt sätt skildrar han ett Bagdad där ett mångskiftande persongalleri försöker överleva i en nyckfull och dödlig miljö”, skriver Pål Eggert som läst Ahmed Saadawis Frankenstein i Bagdad.
KRAFTPROV. En okänd man är inte ett verk av en åldrad författare som börjat tackla av, utan snarare ett kraftprov, skriver Anna Remmets som läst En okänd man av Marguerite Yourcenar.
SPARSMAKAT. Fleur Jaeggy har ett märkvärdigt, sparsmakat och betraktande språk. Ett stråk av dysterhet anas. Något vemodigt tränger sig på och in, skriver Robert Myhreld.
ROMANKONST. Under fikonträdet är en ytterst läsvärd roman om kärlek och lidande, sorg och längtan men också om galenskap och om inbördeskrigets absurda vansinne. Vojnović är en mycket duktig berättare, skriver Thomas Almqvist.
SKARPSYNT. “Hon är uppmärksam på människors beteenden och rent av skarpsynt när det gäller att analysera relationer och frilägga deras anatomi. “Bo Bjelvehammar har läst Doris Dahlins nya roman Ogjort.
ROMAN. Nobelpristagaren Peter Handkes kanoniserade genombrottsroman, Berättelse om ett liv, är inte bara en god introduktion till ett omfattande författarskap, utan även en gripande skildring av ett kvinnoliv, ur en sons perspektiv, skriver Nette Wermeld Enström.
ROMAN. Anna Takanen blottlägger varsamt och ömsint sin familjs historia. Hon ger pappa Timo stort utrymme, men berättar även inkännande om såväl sin svenska som finska familj, skriver Bo Bjelvehammar.
