ISLAND. Sjón visar upp ett isländskt levnadsöde från efterkrigstiden. Han kommenterar inte och drar inga egna slutsatser. Allt överlåts till läsaren och det är upp till var och en att tolka som man vill. Författaren är fullständigt osynlig i berättelsen, han frigör sig från den och låter den berätta sig själv, skriver Thomas Almqvist.
AUTOFIKTION. Förlaget lanserar Tillstånd som autofiktion och om så är fallet har Axel Lindén lyckats undvika genrens vanligaste fallgropar. Berättarjaget är en antihjälte utan förskönande karaktärsdrag och utan sanningar och lösningar på världsproblemen trots sin djupgående kritik. I övrigt är språket klart som källvatten och rakt som en skogsplantering, i positiv bemärkelse, skriver Nette Wermeld…
ROMAN. Överlag framstår László Krasznahorkais Den sista vargen som en lek med form och framställning som är betydligt för ”meta” och självmedveten för sitt eget bästa, och därmed också ganska tom, skriver Anna Remmets.
ROMAN. Marie Aubert vågar peta och riktigt gegga runt i våra fulaste inre skamfyllda skrymslen. Det är ett effektivt utsnitt, ett tätt litet drama med ett starkt driv framåt. Att läsa Vuxna människor är en vardaglig och gastkramande upplevelse på en och samma gång, skriver Camilla Carnmo.
BALANSERAT. Det är oväntat och underhållande och lärorikt och med en välbalanserad avvägning mellan humor och allvar, mellan det prosaiska och det högtflygande, skriver Camilla Carnmo om Helena Granströms roman Betydelsen av kärlek.
ROMAN. Helene Rådbergs roman Mammajournalerna är både en uppgörelse och en kärleksförklaring. Ett sorgearbete om en enskild individ men samtidigt en appell för alla människors rätt till ett värdigt liv, skriver Carolina Thelin.
ROMAN. Jeanette Wintersons försök att sammanfoga en helgjuten romanvarelse med delar av dåtid och nutid, realism och fantastik, humor och kuslighet blir inte helt lyckat, anser Anna Remmets.
PROSA. Idag är det Förintelsens minnesdag och 75 år sedan Auschwitz befrielse. Romanen Det var jag som skulle dö av Natalie Verständig Axelius känns som ett mycket viktigt bidrag till den redan omfattande vittneslitteraturen, skriver Elisabeth Brännström.
KANON. Alla numera kanoniserade författare har inte bara rönt motstånd när det begav sig; de har alla tolkats och omtolkats. Så kommer det naturligtvis också att gå med vår tids författare, skriver Carsten Palmer Schale.
